I onsdags var Alexander hos tandläkaren för första gången ”på riktigt”. Vi har ju varit där en gång tidigare när han hade en blå framtand men det gick bort av sig självt. Tydligen kan tänder få ”blåmärken”.
Nu var vi i alla fall där för hans första obligatoriska besök och det gick så bra. Han satt duktigt i stolen och svarade själv på alla frågor om ifall han borstade tänderna, hur ofta och om mamma och pappa hjälpte till. Sedan gapade han och lät tandläkaren räkna tänderna och ta bild på dem.
Tandläkaren (som visade sig vara en gammal reservofficerskollega till Dean) sa att gluggen är ganska stor och det är risk för att vi kommer att få åtgärda den längre fram men just nu gör de ingenting. Bett är ju ärftligt och ingen av oss är ju födda med raka tänder, jag hade tandställning när jag var yngre. Det var dock inget problem att han fortfarande har napp, det syntes inte på bettet. Han har det ju mest när han somnar och ibland när han är ledsen och behöver extra trygghet så han kan fortsätta med det utan problem sa tandis. Tur för Alexander som älskar sin napp!