Onda benet, samtal i iPod och trotsåldern.

Äntligen har snön kommit. Det är inte mycket men i alla fall några centimeter puder som gör att det är alldeles vitt och ljust ute. Alexander och Dean var ute och åkte snowracer med Melvin idag och Alexander som längtat efter snön var så nöjd. Tyvärr har han fortfarande ont i sitt ben och haltar ganska rejält. Han äsger att han inte har ont och han verkar inte heller känslig när man tar i bener men man får inte vrida det i alla vinklar och eftersom han haltar så tydligt så är det ju något fel. Åka snowracer gick bra trots, allt, det är ju pappa som får dra. Imorgon ska vi ring till vårdcentralen igen och se vad de säger, jag gissar att vi behöver en remiss till en knä/höft specialist. Det är ju lite oklart var det onda kommer ifrån. Det verkade vara knät först men nu slänger han med benet på ett sätt som gör att det nästan ser uta att komma från höften. Vi får se vad läkaren kommer fram till.

I helgen har han också hittat min iPod och han tycker att det är en telefon som man ska kunna prata i. Han är så söt när han sitter med hörluren mot örot och pratar i iPoden. Då lådsas han att han pratar med Mommol. Han pratar själv och gör sedan en paus där man kan höra att han lyssnar, fast hon inte är där. Så här lät det imorse:

Hej Mommol.
Har du vaknat idag?
Jag är hemma med mamma och pappa.
Pappa sover.
Vi ska äta frullebulle.

Med paus mellan varje mening så antar jag att det finns en konversation i hans huvud där han även hör Mommol.

Hej Mommol.
(Hej Alexander)
Har du vaknat idag?
(Ja, ja är vaken. Vad gör du)
Jag är hemma med mamma och pappa.
(Vad gör mamma och pappa då?)
Pappa sover.
(Jaha, vad gör du och mamma då)
Vi ska äta frullebulle.

Det skulle vara så roligt att få höra vad som egentligen försiggår där inne. För det är mycket nu. Fantasierna är vilda och han har kommit in i en riktig treårstrots. Vi trodde att han var inne i den tidigare men nu… Oj oj oj vilket humör. Han testar oss till max, det flyger saker och allt är ”dumma”. Lika söt som han kan vara, lite arg och vild kan han vara. Det är tur att man hört andras erfarenheter om treårstrotsen annars skulle jag börja misstänka att han blivit besatt. Hoppas att det inte hller i sig allt för länge för det är inte kul att bara få skälla och säga nej hela dagarna vilket det känns som att jag gör just nu. Samtidigt är han sitt gosigaste och mysigaste jag emellan varven och berättar hur mycket han älskar mamma och kommer och kramas och pussas. Det kan inte vara lätt för honom heller. Jag måste försöka komma ihåg det. Det är inte lätt att vara liten.

Förutom att hålla Alexander på rätt köl så har helgen gått åt till städning, tvätt och att börja rensa i mitt arbetsrum där vi nu fått upp garderober till mina pysselsaker. Det är fortfarande mycket kartonger där inne men nu när garderoberna är uppe kommer jag att kunna packa upp 5-6 kartonger till. Nästa projekt måste bli att köpa ett vitrinskåp för att kunna packa upp ännu 5-6 kartonger med finporslin. Vi har lagt ut det gamla till försäljning så jag hoppas att vi får det sålt. Helgerna bara försvinner och jag tycker inte att tiden räcker till. Jag skulle behöva några veckors semester för att honna gå i affärer och titta på möbler, gardiner, tapeter, tyger och saker att hänga på väggarna. Det är fortfarande så kalt och allt är vitt så vi måste börja färgsätta lite. Gardiner, tavlor och tapeter. Man ka inte ha 225 kvm med vita väggar som vi har just nu, det ser ut som ett sjukhus. Och det blir smutsigt och får märken bara man sätter handen emot det. Vi får ta ett rum i taget men jag är otålig och vill bara bli klar. Långa projekt är inget för mig, jag vill se snabba resultat.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Rulla till toppen