Det här måste vara den värsta förkylningen jag någonsin haft. Det är två och en halv vecka sedan den bröt ut och jag kan fortfarande inte klara mig utan näsppray. Igår var första gången på två veckor som jag kunde känna någon lukt och maten smakar fortfarande väldigt lite. Jag har aldrig tappat smak. och luktsinne så totalt som jag har gjort den här gången. Om jag skulle tappa ett sinne permanent så fick det bli smaken. Det är tortyr att inte känna några lukter. Att inte kunna sniffa in Alexanders doft och att inte känna hans andedräkt. Eller sådana praktiska saker som att inte känna på lukten om soporna behöver tas ut. Det är självklart tråkigt när maten inte smakar någonting men hellre det än att inta kunna känna dofter. Det är så plågsamt… Förutom när det är dags att byta blöja. DÅ är det praktiskt. 😉
Jag hoppas i alla fall att jag är frisk till nästa helg för det tar på krafterna att vara så här snorig. Jag känner mig trött, less och hängig. Men nästa helg kommer mina vänner från Paris och hälsar på och då vill jag vara pigg så att jag kan visa dem Stockholm. Det har jag väntat i tio år på att få göra. Nu äntligen kommer de!