Varför är det så svårt…

… att sova när man är dödstrött? Det är aldrig så svårt att söva Alexander som när han är övertrött. Idag lekte han med sina plastbunkar i köket och plötsligt började han gry och gnälla. Jag la honom i hans spjälsäng och fast han ligger och gnuggar sig i ögonen och inte orkar hålla upp dem så gråter och gråter han bara värre och värre. Jag provade allt, vyssja, klappa, bära, låta ligga ensam, gosa med kaninerna men inget hjälpte. Till slut la jag mig i sängen med honom på magen och då somnade han. Jag sov en stund med honom men nu ligger han ensam och trynar. Varför är det just övertrötthet som är den värsta sömfienden? Det borde ju vara det skönast som finns att få sova när man är så trött så att man inte hänger ihop? Men nej, det är just då det inte fungerar… Dessutom är det konstig att han blev så plötsligt trött för han sov ovanligt bra inatt och har sovit två ordentliga tupplurar idag. Inget är så oförutsägbart som sömn.