Alexander har stammat lite på sista tiden. Det är vissa uttryck som han fastnar på. Det började med att han sa ”gå gå gå gå i-inte” när han ville säga ”går inte” som han alltid säger när saker inte funkar som han vill. Sedan följde lite anda saker som till exempel hans namn ”Ale-alesander” och vi blev orolig att han börjat stamma. Jag googlade dock fram att barn i 3 års åldern ofta kan fastna lite i talet för att hjärnan håller på att utveckla talcentrum men att det försvinner efter en tid, någon vecka till ett par månader. Ändå satt oron kvar men nu när jag kom hem från New York verkar det som att det är borta. Han säger ”går inte” och ”Alesander” utan problem så vi hoppas att det bara var talcentrum som spökade. Jag blev lite extra orolig eftersom båda mina morbröder stammar lite lätt och det är många fler pojkar än flickor som stammar. Nu håller vi tummarna för att det är borta.
Jag hade ALDRIG tänkt på att Dennis stammade fram till för några år sen då jag skulle förklara för en kompis vem det var.
– Han är tunnhårig och stammar, va?
– Eh, nä, han stammar inte.
När jag tänkte efter så insåg jag ju att han faktiskt gjorde det. Och alltid hade gjort det! 🙂
Jag kom inte heller ihåg att han stammade men jag pratade till mamma om att Alexander hade börjat stamma lite och sa att jag var orolig eftersom att Ola stammar och då sa hon att Dennis också gjorde det och när jag tänker tillbaka så gjorde han ju det men det hade jag inte tänkt lika mycket på som att Ola gör det. Det ligger uppenbarligen i släkten med en mild stamning men vi får se om det är något som kommer tillbaka eller om det bara var tillfälligt.