Igår hade vi utvecklingssamtal för Alexander och han ska äntligen få flytta till den större avdelningen. Hurra! I December ska han ha ”inskolning” vilket innebär att han ska vara halva tiden på varje avdelning och han ska äta lunch på den stora avdelningen. Sedan efter jul är han heltid på den stora avdelningen. Så skönt! Jag tror att de också insåg att det var fel och efter våra samtal med dem flyttar de nu upp honom. Synd bara att det tog nästan en hel termin.
Han har haft jättefina fröknar på sin nuvarande avdelning vilket har varit tur, speciellt har han ju tytt sig till sin nya fröken Ia som är fantastisk med honom och har gett honom mycket uppmärksamhet och extra stimulans. Han är ju milsvidder före de andra barnen i gruppen i utveckling, speciellt i språk, siffror och bokstäver och hon har också påpekat hur lättlärd han är. Så det blir tråkigt att lämna fröknarna men skönt att han ska få den stimulans han behöver.
Jag frågade honom igår om han ville börja på stora avdelningen och det ville han. På frågan varför så sa han ”För att jag är storebror nu”. Han förstår alltså att de ”stora” barnen går där och antagligen har han kännt sig liten av att bli kvar på sin avdelning. Vilket är helt fel för han är ju större och mer utvecklad än många barn på den stora avdelningen dit han ska nu. När jag frågade om han inte tyckte att det vore tråkigt att lämna sin fröken Ia så sa han ”Jo, men fröknarna på stora avdelningen är också snälla”. Det är skönt att han tycker så, två av dem är ju hans fröknar från förra året så han känner ju dem. Det kommer att bli bra det här.
Det är tydligt att det är viktigt för honom att känna sig stor, speciellt sedan Edward föddes. Jag tror att mycket av de humörproblem han haft i höst är relaterat till att han varit med de mindre barne och att han inte har fått känna sig ”stor”. Dels får han ju inte de goda influenserna av att se hur de större barnen beter sig utan ser bara mindre barns lite mindre utvecklade beteende och dels revolterar han nog lite. Nu ska man inte underskatta hans inbyggda personlighet med mycket humör men situationen har inte gjort det hela bättre i höst. Jag tror och hoppas att livet kommer att bli lättare för honom nu.
Lärdomen här är att det lönar sig att vara besvärliga tjatiga/kravställande föräldrar och det ska vi komma ihåg så länge pojkarna går i skolan. Om man inte ligger på ordentligt för att skapa förutsättningar för sitt barn så går det bästa till barn med föräldrar som ställer högre krav än man själv gör. Vi ommer att bli väldigt tydliga med vad vi vill och förväntar oss av förskolan och skolan framöver för att inte drabbas av något sådant här igen.