Den andra anhalten på vår resa var den lilla ön Koh Ngai och en ekologisk resort som heter Coco Cottage. Här bor man med djungeln tätt bakom och allt är byggt i trä. Det var här vi förlovade oss för tre år sedan ch vi har inte riktigt kunnat släppa tanken på den mysiga men enkla resorten med supertrevlig personal och fantastisk mat. Och inte blev vi besvikna. Det var minns lika underbart som förra gången och Alexander hade en uppsjö av beundrande thailändare ur personalen som bar omkring på honom och lekte med honom varje minut. Det här var helt klart hans favoritdel av resan!
Av en slump så åkte vi till Koh Ngai med samma utflyksarrangör som förra gången när vi var där. Alexander fick stanna nere under däck medan jag och Dean turades om att sitta i fören och njuta av solen och utsikten. Vi hade köpt en flytväst inför resan som vi hade med oss men den blev inte använd en enda gång. Dels blir Alexander väldigt klumpig i den och dels blir han arg och högljudd. Så efter provdoppet i poolen för att testa funktionaliteten så blev den hängande… Men den hade ju såklar blivit använd om vi hade åkt öppen båt eller om det varit höga vågor.
Färden till Koh Ngai går till att börja med mellan Lanta Yai och Lanta Noi där man kan beskåda Sjözigenarnas hem och utkanten av mangroveträsken. Alexander beskådade väldigt lite, han sov mest.
När vi kom fram till Coco Cottage hade de ingen Lontail boat att hämta oss med så vi blev avsläppta på piren och fick vänta i 10 minuter på att bli upphämtade och skjutsade till Coco.
Coco Cottage hade inte förändrats alls på tre år och det var en befrielse att se efter den exploatering som Lanta utsatts för. Det hade tillkommit en resort på hela Koh Ngai (det finns nu 8) och Coco Cottage hade varken byggt ut eller gjort om.
Jag älskar deras strand där alla möbler är i trä, till och med duscharna är i bambu, och allt är ekologiskt.
Alexander sover i skuggan under parasollet medan mamma och pappa sitter i baren en bit bort och håller koll på honom.
Mamma-Pluppin-gos!
Fotar ni mig nu igen???
En sak som hade blivit bättre sedan förra gången var frukosten. Buffén var större och kocken stod och lagade omelette på vilket sätt man ville. Alexander hade svårt att sitta still så när han ätit sin gröt fick han leka på golvet. Det fanns många lekledare som villigt ställde upp! Som ni ser på bilden hade vi en Sac ’n seat med oss och det var väldigt tur för alla barnstolarna i Thailand saknar skydd framför barnet. Det är bara höga smala stolar som man lätt ramlar ut ur. Vår Sac är gjord av jeanstyg och köpt i England men det finns många bra modeller. Det viktigaste är att man har med sig något så att barnet inte kan ramla ur.
Alexander äntrar scenen.
Huskatten på Coco hade just fått sex kattungar som hon gömt bakom restarangen så hon fick lite mat av oss men Alexander vill klappa henne. Vi ville helst inte att han skulle ta i henne men han kom inte ikapp så det var ingen fara. 🙂
Så här kunde det också gå till på frukosten. Alexander försöker komma undan fröten och lägger upp fötterna på bordet. Han fick bara ha sin Ibrahimovictröja på Koh Ngai. På Koh Lanta är det nästan bara svenskar så då känns det mest fånigt men på Koh Ngai är det en blandning av många olika nationaliteter så då känns det lite roligare att visa sin.
De hade en jättebra spjälsäng på Coco Cottage. Den var tät på sidorna med myggnät och den var helt i tyg så det var inga hårda kanter. Lite som en resesäng men mjukare. Här visar han up en kavalkad av sina miner där han står i sängen.
Sover gott i sin säng.
Alexander tycker om att borsta tänderna. Jag hoppas verkligen att det håller i sig för många verkar ha problem med att fåbarnen att öppna munnen. När jag kommer med tandborsten börjar han smacka och öppnar munnen på vid gavel. Först borstar jag en stund och sedan får han borsta själv en liten stund innan vi lägger bort tandborsten.
En kväll kom det ett riktigt regnoväder i ett par timmar och när det drog bort strax före att solen börjae gå ned låg ett fantastiskt ljus över de klippiga öarna mitt emot. Det gör inte så mycket att det regnar på Coco för man kan sitta i restaurangen och läsa sin bok, äta deras fantastiska mat och dricka drinkar eller fruktjuicer. En kväll provade vi att äta på en anna restaurang (Mayalay) men blev så besvikna över att maten var så dålig så vi lämnade den och gick hem och åt middag igen.
Sämre kan man ha det! Jag har varit helt addicted till limejuice den här resan efter att Lina beställde in en början. Just här så är det nog en coconut milkshake på bordet men det var en av få. Limejuicen kändes både fräschare och innehöll färre kalorier. 🙂
Delar av den fantastiska personlalen som tog hand om oss och Alexander på ett underbart sätt. Touch och Moo högst upp lekte massor med Alexander varje dag. Längst ner Paew och massösen Joy. Det var lite roligt att de pratade så mycket med honom för han började svara och hans joller ändrade lite tonläge. Det lät nästan som att det blev inslag av Thailändska i det.
Alexanders absoluta favorit var Touch!
Stranden på Koh Ngai i högvatten. När vi var på Koh Ngai var det fullmåne vilket innebär att högvattnet blir väldigt högt och lågvattnet väldigt lågt. När vattnet går ned till sin lägsta punkt blir det svårt att bada för delar av revet kommer fram som ni kan se på bilden av mig lite högre upp. Det går att ta på sig badskor och bada utanför revkanten men det är inte så många timmar per dygn som vattnet är så lågt. Det är högvatten respektive lågvatten två gånger per dygn och det är 12 timmar och 25 minuter mellan varje högvatten vilket innebär att tidvattnet flyttar sig med 50 minuter per dag. Det är alltså olika när på dygnet de infaller.
Alexander älskar att bada men han är lite rädd för vågorna. Om man bär ut honom och badar med honom är det inga problem även om det stänker eller kommer en större våg men han blir rädd när vågorna sköljer över honom i vattenbrynet. Han är inte alltid den tuffaste vår lille kille. 😉 Här kommer han krypande ner mot vattenbrynet och ser rätt tuff ut tills vågen kommer och sköljer över honom då han börjar gråta. Jag försöker sätta mig med honom och visa att det inte är någon fara men han blir bara ledsnare när mamma skrattar och inte tar hans rädsla på allvar. Jag tycker att den här bilden är så härlig. 🙂
Alexander kryper iväg till pappa istället för att få tröst. Pappa sätter honom inte i vågorna minsann!
Som sagt, han är tuffare när han kommit ut i vattnet!
Jag trodde att Alexander skulle lära sig att det är obehagligt att stoppa saker i munnen för att det följer med så mycket sand men det verkade inte spela någon roll för honom. Han slutade ganska snart att stoppa ren sand i munnen men han fortsatte att ta upp föremål ur sanden och stoppa dem i munnen. Jag antar att nyfikenheten tog överhanden över obehagskänslan att ha munnen full med sand? Det var ett heltidsjobb att se till att han inte stoppade för små saker i munnen eller hittade något han kunde skära sig på eller som var giftigt. Leksaker är tyvärr inte en tiondel så intressanta som det man hittar på marken. Så är det hemma också. Alexander är som en liten dammsugare som hittar varenda liten flisa som finns i nåt hörn men han kryper rakt förbi alla leksaker jag lagt ut för att distrahera honom.
När man står på nästan i sanden och är lite blöt så blir man så här snygg. Och kaxig!
Även den administrativa personalen lekte mycket med Alexander. Killen är sonen i ägarfamiljen och tjejen hans fru och de bor på Coco Cottage och sköter den dagliga driften. Här ser vi ett av de få tillfällen när Alexander var på golvet för mest bar de omkring på honom och visade honom saker. Vi trodde att han skulle börja gå i Thailand eftersom han tagit sina första steg redan innan men han blev nog lite försenad i den utveckligen av att knappt vara på golvet på tre veckor. Antingen hade vi för dåligt underlag (sandgolv, raspiga stengolv och golv som släppte färg) eller också fanns det alltid någon som mer än gärna bar omkring på honom. När vi kom hem så tog det sedan bara en vecka innan han gick.
När vi skulle åka hem glömde båten plocka upp oss så de fick vända och komma tillbaka. Det var en äldre och mycket högsljuddare båt en här gången så vi satte på Alexander hörselkåporna. Han gjorde sitt bästa för att slita av dem, han gillar inte att ha saker på huvudet, men till slut somnade han och sov med dem på sig hela resan. Det är praktiskt att han nästan alltid sover i bilar och båtar och flygplan!
Nästa anhalt var Koh Lanta på Noble House. Fortsättning följer…