Ju äldre Alexander blir desto mer framträder hans intressen och mycket av det vi såg redan när han var väldigt liten förstärks. Han är inte särskilt intresserad av sport men behöver mycket aktivitet för att inte bli understimulerad och ilsken. Stimulans behöver så klart inte bara vara sport, det kan vara pyssel eller spel eller något annat vi gör tillsammans men om han tittar för mycket på TV eller bara leker för sig själv blir han fort uttråkad.
Fastän han behöver röra på sig så är det inget han själv väljer. Han vill inte gå ut och leka om man inte tvingar honom, han är en riktig innekatt. Och den enda sport han egentligen gillar och tjatar om är utförsåkning. Han pratar mycket om att han vill åka till mormor och morfar för de har snö och där kan man åka skidor. Under jullovet har vi åkt skridskor och han har så lätt för det men inget tålamod. Talang men brist på motivation skulle man kunna sammanfatta det. Halva tiden ligger han på isen och gnäller. Sen ställer han sig upp och man kan riktigt se hur han lär sig minut för minut. Han kompenserar sin brist på ihärdighet med talang och sin fantastiska balans.
Han är så glad över sina nya skridskor som han har valt själv. Jag ville köpa riktigt hockeyrör till honom men han bara skrek att de gjorde ont så han fick välja själv och då blev det ett par rejält fodrade sköna skridskor med spännen istället. Dessutom har de snygga blixtar på och han tycker att de är så coola. Det är det viktigaste, att han gillar dem.
Det här med vintersport är vår grej, min och Alexanders. Då får vi egentid för bara oss två. En chans att komma iväg någon timme och bara vara tillsammans. Det är skönt för honom att få vara ensam med mig utan lillebror som stör och känna att han får 100% uppmärksamhet. Han är alltid så glad efteråt och kärleksförklaringarna strömmar ut honom. Mammas hjärta.