Jag är inne i vecka 24 och kan lätt jämföra hur det var mot den förra graviditeten i samma vecka. Då var jag nämligen på bonusresa med jobbet i Mexiko. Alexander sprattlade på där ine och jag kunde se hela magen bölja och hans små händer och fötter som putade ut. Pyret känner jag ju jätteväl men det har inte synts så mycket på utsidan på grund av moderkakan men den här veckan har jag kunnat börja känna tydliga små dunsar när jag håller handen på magen och igår kände Dean första livstecknet. Vi var nere på badstranden efter jobbet där Alexander lekte och Dean höll handen på magen när han också kunde känna de små dunsarna. Skönt för honom att också äntligen ”få vara med” och känna livet där inne. Det var roligt. Hoppas att vi så småningom kommer att kunna känna händerna och fötterna som vi gjorde med Alexander. Med honom kunde man trycka på en fot och få en liten kick tillbaka eller en reaktion med att han tryckte med andra foten eller en hand någon annanstans. Hoppas att vi får uppleva det igen.
I övrigt så rullar det på. Inga större krämpor förutom lågt blodtryck, precis som förra gången. Inte ont någonstans och magen växer som den ska. Den stora skillnaden är att jag inte hinner tänka så mycket på Pyret. Han är där inne och han är mysig men jag hinner inte sjunga för honom eller prata eller ens tänka på den som jag hann förra gången. Pyret får liksom bara hänga med och höra det Alexander får höra i form av sagor och sång. Högre stresspåslag på jobbet jämfört med förra gången. Undrar om det kommer att märkas i Pyrets personlighet? Det blir spännande att se.