Det har varit omöjligt att få Alexnder att åka ut med den nya båten. Dean tog med honom en gång men så snart han drog igång motorn började Alexander skrika att han ville tillbaka till bryggan. Jag satt på balkongen men jag och hela grannskapet kunde höra hur han grät och skrek. Sedan dess har han vägrat åka ut med båten. ”Inte med motorn, bara ro” säger han om man frågar om han vill följa med ut med båten. Dessutom vill han åka ut med Williams båt istället. Han vet ju att den låter mindre så han föredrar den. Vi har ju en tvåtaktsmotor på vår och de låter ju lite mer. Dessutom är ju deras bt mycket finare och djupare så det stänker inget vatten.
Igår bestämde vi oss för att försöka få ut honom i alla fall för vi vet ju att det alltid går bra bara man pushar honom lite. Vi mutade honom med att han skulle få en stor glass och sa att det inte var någon fara för han skulle få sitta i mammas knä och kramas. Först var han med på noterna men när vi närmade oss båten så vägrade han. Han grät och sprang och ville inte alls. Till sist fick vi ner honom i båten genom att muta honom med att han kunde plocka en näckros i vattnet om han satt i båten. Vi höll på under ganska lång tid och var beredda att ge upp men till slut lugnade han sig så mycket att vi kunde ta oss ut ur hamnen även om hela badstrandenvid det laget visste att vår son inte ville åka ut med båten. När vi satte på motorn skulle åka iväg så skrek han igen men jag mutade honom med att han skulle få FEM glassar om han följde med. Det gjorde susen och han slutade gråta även om han förmanade pappa att ”inte köra fort” och ”köra försiktigt”. Vi kunde successivt öka varten och han blev lugnare och lugnare även om han ville sitta hos mig och hålla i mitt finger hela tiden. När vi kom till centrum var det en glad kille som hoppade i land och åt en stor mjuklass, den första av de fem utlovade. Efter glasspausen åkte vi vidare längs Ekerö och tittade på alla fina hus som ligger längs stränderna. Alexander tyckte att det var roligt och vi kunde köra maxfart på båten utan problem. På vägen hem var han så trött att han somnade i mitt knä och det var ju ett bra tecken, han var så avslappnad så att han kunde sova. Precis som vanligt behövde han bara övervinna sin rädsla och sedan tycker han att det är jätteroligt, vi böerjar bli vana vid det nu även om vi ibland undrar vad vi håller på med när vi testar hans gränser. Än har vi aldrig fått en negativ reation i slutändan, han växer och blir stolt över sig själv när han har gjort saker som han inte ville/vågade från början. Antagligen kommer att att vara så hela hans uppväxt och det är vårt ansvar att få honom att testa sina egna gränser och se honom växa.
Vi får nog åka ut ett par gånger hela familjen så att han känner sig trygg men så småningom kommer killarna att kunna åka ut själva och fiska, det är Deans dröm, och nu ser den ut att vara realistisk.
De fem glassarna då? Jo han fick dem. Han åt de fyra återstående (en fick han ju i centrum) till middag. Har man lovat så har man lovat.
Slagen hjälte tillbaka på land. Sjön suger (musten ur en).