Igår hände det äntligen. Edward började använda pappa till Dean istället för att kalla oss alla för mamma. Han vaknade och myste en stund med mig eftersom Dean redan gått upp och sedan pekade han på vårt bröllopsfoto och sa ”pappa”. Jag tordde knappt mina öron. Han som alltid pekar på det där fotot och säger ”mamma” och pekar på Dean. Jag vet inte hur många gånger vi stått framför det och jag sagt mamma och pekat på mig och pappa och pekat på Dean medan han ihärdigt pekat än på mig än på Dean och sagt mamma till båda. Men nu äntligen verkar han ha fått in i sitt lilla huvud vem som är vem. Alla som han gillar är ju mamma men nu har han fått till det ungefär hälften av gångerna sedan igår och kallat Dean för pappa. Några missar med mamma blir det fortfarande men nu finns det hopp. 🙂
Även om Edward inte säger så många olika ord än så är han duktig på att kombinera de få ord han kan. ”Min mamma”, ”titta dä”, ”den ä min” ”min bi” (min bil), ”bampa dä” (lampan är där) och mycket annat. Han pratar hela tiden men det mesta av det han säger förstår vi inte. Det är som ett eget litet språk som rinner ur honom och han pratar med stor inlevelse. Det ska bli spännande när han får till det med uttalet för han förstår det man säger åt honom och han kan ta ganska komplicerade instruktioner. ”Gå och hämta bollen och ge den till Alexander” går till exempel hur bra som helst. Han är också bra på att visa vad han vill med hjälp av kroppsspråk. Om han är törstig så går han fram till lådan med glas och så pekar han på kranen och säger något obegripligt som säkert betyder törstig eller dricka men vi förstår honom för att han visar så tydligt vad det är han vill ha.