Igår och idag har Edward tagit jättekliv i si utveckling. Plötsligt kan han sätta sig upp själv (han sitter ju redan fint men kunde inte ta sig upp själv från liggande till sittande) och dessutom kan han stå flera sekunder utan stöd. När jag ställer honom mitt på golvet så står han bara där och ser förvånad ut. Så snart han försöker röra sig så ramlar han förstås men han är väldigt duktig på att stå. Jag var inte riktigt beredd på det utan satt bara på golvet och höll honom i händerna för att han skulle få gå lite och plötsligt kände jag hur han hade balansen så då släppte jag honom och han stod kvar. Då började jag prova att ställa honom och släppa om och om igen. Han tyckte att det var väldigt roligt och ibland stod han i två sekunder och ibland upp emot tio.
Det är så annorlunda med barn nummer två. Med Alexander visste man ju inte riktigt vad som skulle komma och var alltid nyfiken på nästa steg och läste på om bebisars utveckling och övade honom på allt möjligt. Med Edward upptäcker är det annorlunda, jag upptäcker plötsligt att han kan saker som han inte kunde tidigt men jag hinner aldrig hålla koll på hans utveckling i relation till vad han ”borde” kunna i den här åldern. Med Alexander var vi ju också en mammagrupp mend många barn i samma ålder så det märktes tyligt hur tidig han var. Med Edward är det inte alls så, vi träffar andra barn men de flesta är några månader äldre eller yngre och vi går aldrig på öppna förskolan. Jag har en känsla av att Edward också är ganska motoriskt tidig men jag har ingen känsla för vad bebisar i hans ålder ”brukar” kunna. Vad kunde Alexander? Jag fick kolla här i bloggen och tydligen ställde han sig upp mot soffbordet för första gången dagen innan han blev sju månader. Då kröp han själv fram dit och ställde sig. Edward ställer sig ju redan mot möbler om han sitter i närheten men jag har inte sett honom krypa fram mot något för att ställa sig emot det. Han verkar inte lika intresserad av förflyttning som Alexander fastän han har samma förmåga. Han är snabb nu när han kryper och nu måste vi stänga grinden om vi har honom på golvet.
Nu måste vi i alla all sänka spjälsängen. Inatt vaknade jag av han hade satt sig upp i sängen och då är det ju hur lätt som helst för honom att ta händerna på kanten och ramla ut. Så inget mer sovande i den förrän den är sänkt. Han får mysa med mig tills pappa Dean fixar. 🙂
Lilla dockan tycker om att ligga och pilla på saker. Här myser han mot sin sovande pappa.