Idag fick vi ett platserbjudande om att Alexander blivit antagen till den privata förskolan som ligger precis där vi ska bo när huset är klart. Den är väldigt populär och då det finns extremt många barn på ön så hade vi inte räknat med att få plats eftersom vi inte ställde oss i kö direkt när han föddes utan först när vi hade köpt tomten. Hoppats, men inte riktigt vågat tro. Så idag damp det ner ett platserbjudande i mailboxen. Min första tanke var ändå; Nej! Alexander trivs ju så bra på dagiset där han är nu och det känns svårt att byta förskola när man har något att förlora. Vi vet vad vi har men inte vad vi får.
Nu när det har sjunkit in så är det inte så mycket att fundera över. Att ha lyxen av gångavstånd till dagis underlättar så mycket i vardagen att det inte går att bortse ifrån. Dessutom kommer de flesta av Alexanders kompisar på ön att gå på den förskolan och vi vill ju att han ska få kompisar i området och bli en del av gemenskapen. Att vi hade den förskolan som vårt ursprungliga förstahandsval berodde på allt det och på att den drivs i privat regi med väldigt gott rykte. Så egentligen borde vi fira nu. När vi hunnit smälta att Alexander inte ska gå kvar på förskolan där vi trivts bra så kommer vi att vara jätteglada över att han fått plats där vi verkligen ville ha en plats från första början. Det kommer att bli hur bra som helst!