I veckan pratade jag med Alexanders förskollärare om hur det går nu. Vi missade ju hans utvecklingssamtal när vi hade influensan så vi ska ha det när vi kommer hem från Mexico istället men jag ville ändå veta lite hur han har anpassat sig på nya avdelningen. Vi sser ju enorma framstegi både hans utveckling, mognad och humör så at byta till stora gruppen var det bästa som hänt. Däremot pratar han inte om så många kompisar, han verkar mest vara med W och så pratar han lite om kompisarna som han hade på sin förra avdelning men senaste veckorna har det kommit in ett nytt namn som han pratar om och det är en kille som han aldrig pratat om tidigare (L) men nu verkar de vara kompisar. Dessutom ville han följa med en av tjejerna på avdelningen hem häromdagen och det tycker jag är skönt, att börjar vidga sitt umgänge lite. Jag har varit lite orolig att han är ensam. När jag pratade med hans förskollärare så bekräftade hon den bilden, han lekte mest med W i början och att det var hans trygghet när han började på stora avdelningen men att han nu börjar vidga sitt umgänge. Hon sa också att han och L hittat varandra i pysslandet men att Alexander är stark i sig själv och inte är så beroende av vad vännerna gör, han gör det han vill göra och så leker han med de andra som också gör det just då. Han leker ganska ofta själv och är trygg och nöjd med det. Hon sa också att han kommit in bra i gruppen och lekte med många olika barn ochatt han verkar trivas och vara tillfreds. Det känns skönt att höra.
På väg hem från dagis. Alexande springer för med kompisarna W och H.