Jag städade och plockade i ordning varenda pinal i lägenheten igår morse. Allt låg på sin plats, disken var diskad, tvätten hängd och Lex alla leksaker var i sina lådor. I kväll när Lex somnade, ett och ett halvt dygn senare såg det ut som om en tornado dragit fram. Leklådorna var framdragna och tömda, alla mina inredningsmagasin var utrivna ur sina högar, Lex hade ätit upp kontraktet med mäklaren som sålde vår lägenhet och i köket var skåpet med plastbunkar tömt och innehållet låg spritt över golvet. Det är bara att inse att för varje dag som går så blir han snabbare och snabbare och effekterna av hans framfart bara ökar. Dessutom blir jag tröttare och tröttare, resignerar inför hans vilja. Han ville tömma skåpet med plastbunkar. Då fick han det. Jag fick laga mat med ett nöjt barn vid fötterna och det nöjda barnet fick leka med det han ville. Win-win. Det är tydligen min melodi numera. Det var inte länge sedan fjärrkontrollen och kameran var nej nej inte röra men nu får han ha dem också. Bara inte datorn och telefonen. Undrar om jag kommer att falla till föga där också?
Så alldeles strax, nu när kvällens underhållningsprogram är slut och jag har ätit upp de sista popcornen ska jag städa. Hur kul är det en fredagskväll? Inte… Men vi kom hem sent, Lex ville inte sova och jag var tvungen att laga mat så städningen fick vänta. Jag orkar verkligen inte se detta när jag vaknar i morgon för då kan jag nog inte uppbåda kraft att stiga upp. Jag orkar helt enkelt inte med att INTE städa ikväll. Det måste vara någon konstig mamma-sida av mig som börjar utvecklas…