SÅ här på söndagskvällen när helgen ska sammanfattas så känns det skönt att känna att det var den bästa helgen på väldigt länge. Alexander har varit en solstråle hela helgen och varit sitt allra mysigaste jag. Det har varit en fröjd att vara med honom varje minut den här helgen. Det verkar som att han börjar landa i tillvaron och hitta sin trygghet äntligen. Ända sedan vi flyttade har han varit väldigt stökig och utåtagerande och svår att ha att göra med. Nu har vi varit hemma i två veckor och han har börjat bo in sig, få rutiner och dessutom trivs han på dagis. Det gör en sådan skillnad!
I fredags hämtade jag honom på dagis och vi hade fredagsmys med det han tycker bäst om i hela världen, korv och pommes. Han åt lika mycket som mig och var glad som en lärka efter middagen. Vi fick en bra start och sedan har det bara rullat på. Antalet gånger han lappat till oss i helgen går att räkna på en hand, inte en enda tallrik med mat har åkt i golvet och han har ätit riktigt bra. Blöjbyten har gått smidigare än jag kan minnas att de någonsin gjort och han har velat hjälpa till med allt. Kasta saker i soporna, bära någon grej när vi har varit och handlat och torka av sitt bord när han har ätit. Han har pussats massor och han har velat sova med sitt huvud under mitt.
Förutom att han börjar bo in sig så spelat det nog också en positiv roll att det börjar bli lite ordning här nu. Han är överlycklig över sitt rum och vill bara vara där inne och leka hela tiden. Vi har packat upp hans tågbana som han leker med massor och igår köpte jag ett litet bord på IKEA så att han kan sitta och rita och leka där. Han är i extas! Det är också otroligt skönt för oss att alla tre sovrummen samt vår WIC nu är helt klara. Vi har packat upp nästan alla våra kläder nu och det går faktiskt att röra sig i vardagsrummet nu när saker börjar hitta sina platser. Nästa helg lägger vi golvet i hallen och sedan är övervåningen klar. Så skönt. Det börjar finnas ytor för alla att vara på och vi vet var det mesta är. Det bästa är faktiskt att Alexanders rum är klart så att han kan springa av sig och han kan leka med alla sina saker. Idag har han lekt med tågen, gungat gunghäst, lagt pussel och kört sin älskade röda lastbil. Han är så mysig när han är så här harmonisk. Och som en effekt av det så känner också jag mig så lycklig och och lugn.
Det är oerhört viktigt även för hans utveckling att han får stabilitet. Nu när han varit på så gott humör har vi kunnat samspela bättre än på länge och då syns de direkt hur han lär sig saker och utvecklas. När han är otrygg är han bara arg och kastar saker, slåss och bråkar och då finns det inget utrymme för samtal och gemensamma aktiviteter, då handlar allt bara om att få på kläder, få i mat, få upp munnen för tandborstning, få på pyjamasen osv osv. När han är som i helgen så går allt som på räls. Vill du borsta tänderna? -Ja. -Vill du byta blöjan? -Nej? -Men det måste vara obehagligt i byxorna? -Ja -Kom då så byter vi blöjan -Ja. Det går att resonera sig fram till en massa saker så att det inte blir en kamp. Dessutom går han självmant och lägger sig och somnar på fem minuter istället för på en timme. I kväll så håller Dean på att försöka söva honom i hans eget rum och det verkar ta lite mer tid, men han är tyst så det går nog inte allt för illa.
Efter förra veckans uttröttade inlägg om hur jobbigt det kan vara när han inte är i balans så känns det oerhört skönt att det har vänt och att jag får skriva ett sådant här inlägg istället. Som balsam för själen! 🙂