Alexander säger mamma och pappa hela tiden nu. Mer pappa än mamma faktiskt. Ibland kryper han omkring och letar efter Dean och säger papapap. Det är så sött. Det är ofta just när Dean gått till jobbet och han inte förstått att pappa inte är kvar längre och på kvällen när han vet att pappa brukar komma hem.
Generellt så säger han oftare mamma när han är ledsen och pappa när han är glad. När han slagit sig eller inte vill äta eller vaknar på natten och vill bli upplockad ur spjälsängen så ropar han på mig. Ynkligt och med gråten i halsen. Pappa säger han oftast när Dean är i närheten och han vill gå till honom eller vill leka. Visst säger han mamma ibland utan att gråta men då är det oftast för att han vill att jag ska lyfta upp honom eller när han vill gosa. Pappa verkar vara förknippat med lek och glädje medan mamma är förknippat med tröst och trygghet. Lite avundsjuk är jag… Jag måste bli mer lekmamma!