Min farmor har gått bort. Pappa ringde idag och berättade det så det har varit en dyster kväll. Hon var väldigt gammal och det var inte helt otänkbart att det skulle hända men det kom ändå oväntat. Min farbror hittade henne död i sängen på eftermiddagen och det kom som en chock för alla. Man önskar ju alltid att man ska få en chans att säga adjö. Ofta kommer varningstecken och sjukhusvistelser före ett dödsfall och någon sitter bredvid och håller handen när det sista andetaget dras. Det känns så sorgligt att hon inte fick sluta så, omgiven av sina närmaste.
Sista gången jag pratade med farmor var när hon fyllde 90 år för ett par månader sedan. Då sa hon att det var lite ensamt för att nästan alla hade dött. Hon har överlevt alla sina syskon och två av sina barn, och jag hoppas att hon får sitta i deras glada sällskap och njuta nu. Farmor har levt ett långt och stundom strävsamt liv och förtjänar att få vila.
Vila i frid lilla farmor.