Nu var det jättelänge sedan jag bloggade och det har många orsaker. Vi flyttade för knappt två veckor sedan och den dagen flyttlasset gick var både jag och Alexander sjuka. Vi fick ju åka till närakuten med honom kvällen innan för öroninflammation och när vi vaknade på morgonen var jag också superförkyld, igen. Jag hade ju jusst börjat piggna till från min förra förkylning. Jag har aldrig varit så passiv i en flytt, jag satt mest med Alexander i knät och pekade men det gick bra ändå, det var en bra och effektiv flyttfirma. Sex timmar tog det och det första jag gjorde när de gått var att bädda sängen så att jag och Alexander kunde lägga oss ner och sova. Trots sjukdom så var det ändå väldigt mysigt, när jag vaknade till så låg jag och tittade på de fina rådjuren som skuttade förbi på vägen utanför. Dean hade åkt iväg och hämtat farfar Nono som skulle hälsa på över helgen.
Helgen blev lugn och jag fick inte så mycket gjort för jag var så sjuk. Dean och farfar började bygga golv på vinden och jag packade upp i köket, det var allt jag orkade på två dagar. Inte så kul när man just flyttat in och allt är kaos men så var det. Inte blev ja bättre heller. Jag släpade mig iväg till jobbet på måndag men tisdag och onsdag var jag hemma och var sjuk tillsammans med Alexander som fortfarande hade ögoninflammation. Tisdag sov vi nästan hela dagen och onsdag låg jag i soffan men Alexander hade piggnat till och lekte på mig.
Nu har det gått en vecka till och jag är fortfarande dålig med täppta bihålor, ont i halsmandlarna, ilsken hosta och allmät hängig så jag har varit hos läkaren igår och fått lite medicin. Kortisonspray för bihålorna och Mollipect för hostan. Alexander är frisk sedan länge men jag är riktigt dålig. Förutom att par dagar straxi nnan flytten har jag varit sjuk i fyra veckor nu. Jag orkar inte mer så vi får hoppas att de här medicinerna hjälper.
Mamma och pappa var nere i helgen och hjälpte till så nu har vi i alla fall kommit iordning och igår var banken i huset tillsammans med en mäklare (faktiskt hon som sålde vårt radhus) och värderade det. Det är i dagsläget värt ungefär vad vi lagt på det och kommer när tomten är färdig att stiga till en bit över vad vi lagt ut så det känns skönt. Vi trivs så bra i huset, det är faktiskt helt underbart. Det är fortfarande en del punkter på restlistan som hantverkarna måste åtgärda men det går bra att bo där. Nästa vecka ska vi justera in ventilationen, fixa värmepumpen och förhoppningsvis få glasskivorna till trappräcket på plats.
Något av det bästa med huset (förutom att jag älskar rymden och planlösningen) är våra vitvaror. Ugnen, tvättmaskinen, diskmaskinen, hällen… Det är magiskt! Allt är supereffektivt och tyst och snyggt. Jag kommer aldrig att kunna leva utan det nu när jag vet hur bra det kan vara… Och centraldammsugare, det är ju så effektivt och tyst! Jag trodde inte att det var sådana här saker som jag skulle uppskatta mest men det är faktiskt väldigt viktigt. Sedan har vi ju våra nästan vita golv som blir smutsiga direkt så den självgående dammsugaren kommer nog att gå mer eller mindre konstant på nedervåningen.
Alexander trivs också. Första kvällen när vi skulle åka iväg och äta i centrum sa han att han ville åka hem men vi förklarade att vi bor här nu och han accepterade det. Det var inte meningen att han skulle vara hemma när vi flyttade men det blev så eftersom han var sjuk och jag tror att det var bra. Han var olycklig när de bar ut möblerna. ”Det är mitt bord, det är min stol” sa han när de bar ut sak efter sak men då fick jag möjlighet att berätta att alla våra saker bara skulle flytta till nya huet. Sedan fick han se allt lastas ur igen och det gav nog sammanhang åt honom så jag tror att det var psykologiskt viktigt.
Nu har han också fått en egen ”vuxensäng” som står i lilla sovrummet bredvid vårat där han har börjat sova. Han fick vara med och hjälpa till att skruva när vi satte ihop den så nu känner han verkligen att det är hans säng. Han somnade där i förrgår när han och Dean monterat den och sedan igår så gick han rakti in i det rummet när det var dags att sova. Vi hade förberett oss på att han skulle vara arg över att behöva sova i egen säng men det har gått jättebra. Dean har legat bredvid honom när han somnat och sedan har han sovit där fram till mitt på natten när han ropat och velat komma in till oss. Vi får se hur det utveckar sig men det har börjat bra!
Nästa projekt blir att börja leta gardiner och jalusier. Vi har ju extremt stora fönster och glaspartier så just nu bor vi i ett akvarium. Det besvärar inte mig så mycket men Dean känner sig lite uttittad så vi ska försöka få upp gardiner i de rum där vi vistas mest nu i helgen. Vårt hus verkar vara väldigt intressant för alla som promenerar förbi vrider nätan nacken av sig för att de tittar så mycket. En del stannar och tittar och pekar med munnen halvöppen och häromdagen så stannade en bil med fyra personer som stack ut huvudet och pratade och pekade. Då ställde jag mig faktiskt i fönstret och vinkade och då åkte de… Lite hyfs får de ju ha. SÅ, nästa projekt är gardiner. Sedan garderober i klädkammaren. Just nu har vi bara hyllor med en stång unde roch vi behöver möjlighet att hänga i flera nivåer om allt ska rymmas. Jag har ju lite kläder och skor så nya garderober i kombination med en rejäl utrensning får det lov att bli.
Vi har också haft vårt första besök (förutom våra föräldrar då). Leo kom och lekte hos Alexander i södags eftersmiddag och jag och Lina fick ligga i soffan och prata medan Dean skjutsande mormor och morfar till Arlanda. Det var så mysigt! De leker så fint killarna och Leo hade hamburgare med sig till dem båda så nu är han ännu mera populär. Alexander pratar fortfarande om att Leo kom och att de satt bredvid varandra på stolen och åt hamburgare. Gullungar!