Alexander sover fortfarande alltid med sin älskade K’nin. Jag vet inte hur vi skulle klara oss om vi tappade den. Vi hade en nära-ögat-upplevelse på flygplatsen i Pula när Dean bar en sovande Alexander från planet. Då föll K’nin ur Alexanders grepp och blev liggande på landningsbanan utan att vi märkte det. Tack och lov såg någon snäll människa vad som hände och kom springande med den till oss. Puh!
Han har ett väldigt roligt beteende med den här älskade kaninen. När han ska sova så klämmer han fast den mellan benen och sedan trampar han tills den kommit ner till fötterna och så ligger han där och knölar den med sina söta fossar. Han är också väldigt förtjust i öronen så om han sitter och myser med den i soffan eller i stolen i bilen så drar och stryker han på öronen.
I julklapp så köpte jag en till kanin av samma märke för jag tänkte att K’nin blivit så sliten så att vi skulle kunna byta ut den. Byta ut den har vi inte kunnat men han tycker mycket om ”Kusin” också. Han går och lägger sig med båda kaninerna. När han vill vara extra snäll så får jag och Dean låna var sin kanin på morgonen när han vaknar. Då sätter han sig mellan oss och säger ”vassego mamma” och ”vassego pappa” och vill att vi ska tacka och gosa med den kanin som vi fått tilldelad. Då får man också veta vem som står högst i kurs just den dagen, det är den som får K’nin. Efter en stund vill han ha tillbaka i alla fall K’nin och ibland båda.
Det är lätt att veta när han är trött och vill gå och vila eller lägga sig för kvällen. ”Jag vill ha kninen nappen” säger han och då vet vi att han är lite trött. Kusin frågar han inte efter men när båda ligger i sängen har han en på varje sida om ansiktet när vi läser saga och sedan börjar han knöla dem med fötterna.