Alexander vill visa att han är en stor pojke och kan själv. Det är väldigt skönt för plötsligt klär han på sig ytterkläder och skor själv när vi ska ut. Han har kunnat väldigt länge men inte haft viljan (förutom på dagis då) så det är skönt att slippa stå dubbelvikt och krångla på overall och skor varje morgon. Han vill också gärna duka när vi ska äta och idag sa han ”-Jag är en stor pojke, jag behöver inte nappen och K’ninen”. Nåja, det höll i sig ca 10 minuter innan han ville ha dem igen.
När han skulle sova idag så ville han basolut somna i soffan. Själv. Jag fick INTE vara med. Det var lite ovanligt för han brukar alltid vilja att man ligger med honom när han ska sova. Jag gick i alla fall och efter ett tag såg jag att han flyttat ut på golvet och lagt sig mitt i hallen. Både jag och Dean gick upp på övervåningen och fem minuter senare hittade vi honom så här…
Han hade krupit ihop under trappan med filten och en kudde från soffan och somnat.
Sötaste lilla hjärtat sover som en sten unde trappan. Jag tog upp det sovande pyret och bar upp honom till hans säng där han sov i två timmar. Han var trött efter frisk luft från en morgonpromenad med sin mamma.