De här sista två dagarna har gått i slow-motion. Vi har inte gjort mycket och allt känns grått och trist. Antagligen är det kombinationen av att farmor gått bort och att det är kallt och regnigt som gör livet så oerhört färglöst och långsamt. Igår skjutsade vi Dean till jobbet efter lunch, gjorde ett snabbt besök på en badrumsbutik och sedan åkte vi hem. Idag har vi inte gjort någonting alls. Alexander sov väldigt dåligt i natt och trots att jag gick och lade mig vid tio så var jag helt slut när han ville stiga upp halv sju. Han kunde inte sova i sin egen säng och sedan har han bara sparkats och gnytt hela natten.
När han skulle sova förmiddag halv tio tänkte jag att jag också skulle sova en stund för att kompensera den bristade nattsömnen. Jag vaknade två timmar senare av att han gnydde lite men det blev snabbt tyst och jag lade igen ögonen för vad som kändes som ett ögonblick och plötsligt hade jag sovit en timme till. Vi sov alltså i tre timmar och jag fick väcka honom för att ge honom en sen lunch. Vi måste ha varit rejält trötta båda två. Nu när klockan börjar närma sig fyra och vi har långduschat och myst så är det dags att gå en promenad i regnet och handla lite.
Det här är min sista mammalediga vecka och jag hade hoppats få njuta lite mer av den. Imorgon har vi i alla fall planer på att träffa höggravida Nina som har beräknat födelsedatum imorgon så då kan vi inte vara lika trista som idag.