Nu har vi varit hemma en vecka och det går trögt med bloggandet. Vi blev försenade på vägen hem då vi missade vårt flyg i Amsterdam och fick flyga va Paris hem så vi kom hem på söndag eftermiddag istället för på morgonen som det var tänkt. Vecakn har varit körig på jobbet och Dean har varit borta både torsdag och fredag kväll så det är först odag som jag har hunnit sätta mig ner.
Resan blev ännu bättre på slutet för oss alla. Vi åkte på utflykt till en Elefantpark där Alexander fick rida på en Elefant med Dean. Fört ville han inte men efter att vi varit där en timme och tittat på efelanterna, matat dem med bananer och sett andra rida på dem så sa han till slut att han ville. Det hade jag faktiskt inte trott att han skulle våga. Han är ju lite avvaktande men är han får ta saker i sin egen takt samtidigt som man utmanar/pushar honom lite så blir allt mycket roligare. Han var så stolt när han satt på elefanten! Och han pratar fortfarande om det. ”Jag är en cool kille, jag har ridit elefant”, säger han. 🙂
Vi avslutade sedan resan på öns lyxigaste resort i en svit på stranden med egen infinity pool. Det var ett av de lyxigaste ställen vi någonsin bott på. Vi var lite oroliga att de inte skulle uppskatta att man hade barn på ett sådant ställe men det var precis tvärt om, de ordnade allt han behövde och tog så väl hand om honom. Det var ett perfekt upplägg på resan med tre olika ställen, alla på stranden, och att avsluta med riktig lyx. Anantara Rasananda, som hotellet hette, låg på stranden bredvid den vi bodde på i mitten av resan men det gick större vågor på den senare på grund av hur vinden låg. Alexander som inte velat bada i vågor vande sig lite och kunde bada med oss i vågorna på slutet. Han ville inte bada själv i vågorna men när vi var med så gick det bättre och bättre. Det var ännu en sak som han var stolt över och han kände sig stor. Det är Koh Phangans bästa stränder uppe i nordöst men inte så mycket folk eftersom det är lite knäligt att ta sig dit på dåliga vägar. Halva vägen är numera asfalterad så jag misstänker att det kommer att vara mer folk när de asfalterat hela vägen.
Alexander badade hela dagarna och ville aldrig gå upp ur vattnet. Havet var så varmt så där kunde man ligga hur länge som helst men poolen var lite svalare så där badade han tills han blev blå. Hn blev så kaxig så att han två gånger glömde att han inte hade puffarna på sig och hoppade i utan dem så att vi fick plocka upp en liten flaxande panikslagen kille under ytan. Men två minuter senare var det glömt och han badade vidare (med puffar på).
När vi flög från Koh Samui flög vi med ett plan som hetter ”Hiroshima”. Det var lite otippat. När vi satt i de små cirkusvagnarna på flygplatsen på väg ut till planet ville inte Alexander sitta i mitt knä. ”Jag är en cool kille, jag sitter själv!” sa han kaxigt och stolt. Han växte mycket på den här resan och fick mycket nytt självförtroende genom att uppleva nya saker och våga saker. Det känns somm att han blev flera månader äldre på bara två veckor. Han njöt av att få vara med oss varje dag och att få massor med uppmärksamhet. Jag hann sitta med honom och läsa mycket och nu känner han igen massor med ord i sina läsprogram i iPaden. Min lilla bebis är en riktigt stor kille nu.