Igår kom ÄNTLIGEN den första snön. Som Alexander hade längtat. Vi fick ju några flingor i början av December så att det var lite vitt på marken några dager men inget som man kunde leka i direkt. Men natten till igår kom det nästa en decimeter och vi plockade ner snowracer och pulka från vinden och gick på promenad. Vilken lycka för killarna! Tur att det var lördag så att vi kunde njuta av det.
Både Alexander och Edward sprang omkring och lekte i snön och sparkade på den, helt fascinerade men på olika sätt. Hos Alexander var det ett kärt återseende och för Edward var det förundran och glädje. Han har ju aldrig sett snö för jag antar att han inte minns de första månaderna av sitt liv.
Alexander var överlycklig över att sitta på snowracern igen och Edward skrattade när vi drog honom i pulkan. Då och då fick vi stanna för att Alexander skulle pussa Edward. Det var bara glädje och kärlek i snön. 🙂 Lite lägre bort mot dagis träffade vi en kompis till Alexander och alla fyra killarna fick vara ute och leka. Alexander körde snowracer och Edward hittade en boll att leka med. Lycka för alla! Efter två timmar gick vi hemåt och åt lunch, två trötta och mycket uppspelta killar kom hem och åt köttfärssås och spaghetti tills det sprutade ur öronen.
Enligt prognosen ska det hålla sig kallt hela veckan och snökanonerna går för högtryck i backen så jag hoppas att vi kan prova skidorna nästa helg. Hoppas hoppas. Idag fick vi hålla tillgodo med skridskor i ishallen men det gick bra det med. Alexander träffade två kompisar från dagis och vi åkte i en och en halv timme. Vilken energi han hade. Inte en enda paus och fort kör han. Han tar sig framåt som en liten raket nu, jag undrar om vi borde sätta på honom knäskydd. Han får ju upp så fart så att det faktiskt kan göra riktigt ont om han ramlar fel. Han älskar också när vi håller handen och jag drar omkring honom på isen i hög fart. Vi kör ”varvet” runt hela hallen. Idag körde vi också ”racer” med att han höll i ett av de metallställningarna som barnen har för att hålla balansen och så körde jag jättefort. Och vi svängde och snurrade och körde bakåt och framåt. Det är bra för honom att bara få känna på farten och hjälpa till i svängarna, det märks direkt efteråt att han blir säkrare på sina egna svängar. Han har glömt bort att vara rädd nu, han bara kör och han är med på alla mina lite vildare förslag. Det är skönt, men vi ska nog fundera på att köpa skydd nu.