Idag när jag hämtade Alexander så hade han sina första riktiga skrapsår på knäna. Han måste ha ramlat och nu när det är shortssäsong så är de små knäna inte skyddade. Han ser verkligen för eländig ut på de mjuka söta benen som är täckta med blåmärken och skrapsår. Sommaren är en tuff årstid när man är en liten vilde.
Jag tycker att det är så jobbigt när den perfekta kroppen är lite tilltygad. Ska jag sätta honom i en glasbur och beskydda honom från allt? Han verkar tack och lov inte alls bekymrad och även när jag pekade på knäna och frågade vad han hade gjort så var han helt ointresserad av att prata om det. Ibland när han har haft sår så har han sagt ”Alesander ont” så jag får hoppas att han verkligen inte har ont fastän det ser så tråkigt ut.