Första lämningen utan gråt

Jag har nyss lämnat Alexander på dagis och för första gången grät han inte när jag gick. Han var lite gnällig när vi kom och sedan ville han sitta och gosa med sitt ansikte inborrat under min hals en stund men när hans fröken lockade med smörgås och att leka med flygplanet så protesterade han inte när hon tog honom ur mitt knä. Han såg lite ledsen och miserabel ut när jag gick men han sa inte ett pip för att protestera. Hoppas att det är ett tecken på att han börjar känna sig hemma på dagis. Han tycker mycket om den jättemysiga fröken som tog emot honom imorse och det märks att hon tycker om honom men tyvärr är det hennes sista dag imorgon, sen går hon över till en annan förskola i samma enhet. Synd när han äntligen börjat ty sig till någon som är så fin med honom.