Alexander pratar mycket om sina blå ögon. ”Mamma, jag har blå ögon och du har bruna.” Jag tror att han tycker att det är konstigt att han inte har samma färg på ögonen som jag och Dean. I fredags när han åt lunch med mormor och morfar hade ha tittat på morfars ögon och sagt. ”Morfar – vi är likadana” och sedan fortsatt ”Vi är kärlekspojkar”. Jag säger ju ofta att han har så fina ögon och så kallar jag honom kärlekspojken eller kärleksbarnet. Alltså måste ju morfar också vara en kärlekspojke om han är likadan. Logiskt. Och väldigt gulligt.
Alexander tyckte nog att det var skönt att ha någon annan som också hade blåa ögon. Han är ju väldigt lik sin morfar i ögonen så han kände nog plötsligt igen sig. Och det kändes nog väldigt bra.
Han med de finaste blåa ögonen sitter i soffan och tröstar sig med kaninerna när mormor och morfar åkt.