Den tredje dagen var det dåligt väder på förmiddagen så vi passade på att göra en artighetsvisit hos Deans faster Marcella. Vi passade på att göra det under förmiddagen när Deans kusin Vlado (som fortfarande bor hemma efter en mycket suspekt sejour i Frankrike under kriget) var på jobbet. Jag är lite rädd för Vlado som är mycket speciell så jag vill helst inte att Alexander träffar honom. Tyvärr var Marcellas man Drago på sjukhuset just när vi kom så det blir till att gå dit igen. Ännu en förmiddagsvisit utgår jag ifrån. För Dean är det kanske lite mer ok att träffa honom men för mig som inte förstår ett ord och bara ser hans blick är det nästan outhärdligt. Att konversera med honom på franska är jag inte intresserad av. Jag sa till Dean att han inte får påminna honom om att jag kan franska om vi skulle träffa på honom för jag tycker att han är så läskig. Marcella hade varit gullig och köpt en present till Alexander och hade det inte varit så varmt att vi inte använder kläder på honom här nere så hade han kunnat ha den på stranden. De är så snälla och gav oss även en fin bröllopspresent när vi gifte oss fastän vi har så lite kontakt. Då fick vi en elvisp som kom perfekt till pass eftersom vår faktiskt har försvunnit. Jag undrar fortfarande vart den tog vägen så här två år senare… Mina misstankar är att Dean sålt den på loppis av misstag men han förnekar det så jag får fortsätta misstänka honom mot hans nekande. Elvispar får ju inte fötter och inte är de några små saker som kan ligga och trycka längst in i nåt skåp utan att man ser dem heller. 
Vädret växlade hela dagen mellan regn och strålande sol och när vi kom tillbaka till Verudela blev det en kort stund i solen innan vi hamnade på Bibis balkong igen där Lars hade mat till oss. Vi hade tänkt gå en runda på området men på nåt sätt kom vi aldrig iväg utan fastnade med kortspel och snacks hela kvällen. Det var å andra sidan lika mysigt det. Alexander sov hela dagen och kvällen så vi märkte inte så mycket av honom förutom när han ville äta. 
Trots att det inte var konstant sol så var det varmt. Alexander svettades som vanligt och trots att han är så varm så vill han ha Laban när han ska sova. Laban behöver tvättas efter semestern men tvättar man en snuttefilt? Halva grejen med en sån är väl att den ska lukta lite allt möjligt och vara välanvänd? Det är väl då den blir riktigt personlig? Här ligger han under Laban och ovanpå Dempsey. Kan det bli mysigare?
De verkar ha lite dålig koll på vem som bo var på den här resorten. Första morgonen kom städerskorna och frågade när vi skulle checka ut. Om två veckor svarade Dean och de såg paffa ut. "Men kom ni igår? Det är ju inte städat." Dean sa att det var det visst och de tittade in för att förvissa sig om saken och gick sedan därifrån. Dagen efter dök det upp en dam med en sprayburk i högsta hugg utanför dörren.
– Jag ska ta hand om det där ni ringde om igår.
– Vi har inte ringt om nåt.
– Är det inte ni som har en bebis?
– Jo, men vi har inte ringt om nåt.
– Är det inte ni som hittat en skorpion?
– Nä.
– Nähä, då måste jag ha gått fel.
Jag lovar att om vi hade hittat en skorpion så skulle jag inte ha bott kvar och inte skulle jag ha acceperat att det tog ett dygn för dem att dyka upp för att ta tag i saken…
Jag har lärt mig lite ny fraser på Kroatiska den här gången. Frukterna, olika maträtter och att fråga efter priset kan jag sedan innan. "Koju vrsta sladoleda imate" är en mycket användbar fras som kommit till i min kroatisa språkbank den här gången. "Vilka sorters glass har ni". I idealfalet är svaret coco. Jag älskar kokosglass och det kan man sällan få hemma men ofta i Kroatien. Mycket viktig fras alltså! I övrigt sköter Dean det mesta snacket men jag önskar att jag kunde mer. Varje år ökar dock ordförrådet lite så lagom till vår 50-åriga bröllopsdag kanske jag kan föra ett samtal?