Dean kom hem från Rwanda vid lunch och jag var helt slut efter tre dagars gråt så snart jag inte bar eller lekte med Alexander. Hela lördagmogonen hade jag fått vyssja och kånka och inte ens hunnit äta eller duscha. Direkt när Dean klev innanför dörren blev den lille skrutten glad och nöjd… ett tag… Nyhetens behag över att pappa var hemma och lekte med honom lade sig på någon timme och när det vid klockan tre var dags att åka till Arlanda var det som om vi stuckit kniven i honom igen. Sista blöjbytet och färden nerför trappan var på brandlarmsnivå. Att åka taxi gjorde i alla fall susen och Alexander somnade nöjt och vaknade glad och pigg när vi var framme. Väl på Arlanda satt han nöjt i babybjörnen på min mage och gjorde stora ögon åt allt som var nytt och spännande. Han charmade alla i varenda kö vi stod i och i fiket där vi åt innan avgång och nu fanns inte ett spår av gnäll-Alexander kvar. Så snart det händer något spännande så är han så nöjd och glad! Att vara hemma i lägenheten med mamma och titta på samma gamla tråkiga leksaker är inte hans melodi.
Pluppiluren var pigg hela tiden vi var på Arlanda och när vi gick ombord på planet. Som på beställning somnade han direkt vi satt oss på våra platser och sov hela flighten som var tre timmar lång. Han vaknade med ett ryck när vi tog mark och var en pigg och glad liten kille som vi enkelt stuvade in i babybjörnen igen. Kan det gå smidigare? Vet han redan att man är framme när planet tar mark? Två och en halv månad och redan en berest liten kille. Han var pigg och intresserad av allt även på flygplatsen i Pula (som för övrigt är en liten miniflygplats som får Bromma att farmstå som JFK) och charmade till och med den bistre passpolisen som började le åt honom. Vi måste ha världens charmigaste lille kille *stolt mamma*. 
Sover på planet.
Vi var framme på Punta Verudela vid tiotiden och Bibi, Lars, Lina och Jakob kom och mötte oss och hjälpte oss med vårt jättebagage från receptionen till vår lägenhet. När man ser väskberget kan man tro att vi ska flytta, inte vara borta i två veckor. Det är helt otroligt hur mycket saker ett litet barn behöver. Barnvagn, bilstol, filtar, leksaker, snuttefilt, salvor, babyrent, våtservetter. 10 blöjor och kläder för alla väder (även om vi kunnat skippa just kläderna med facit i hand).
Vårt bagage
Vi fick bo i samma hus som Ekströms med bara en lägenhet mellan och det passade oss perfekt! Bästa läget vid stranden och med havet precis nedanför balkongen. Medan vi packade upp och gjorde allt i ordning försvann Alexander iväg med faster en stund. Det blev en sen kväll på Bibi och Lars balkong och vi kom inte i säng förrän halv två. Lars som övat på sina egna tre barn under många år hade rätta knycken och lyckades söva Alexander som fick sova i deras säng under tiden vi var där.
Pluppi i sina reskläder. Man måste ju ha stil när man ska utomlands första gången. 😉