I år var det Tosic-jul och hela familjen var samlad. För första gången var också mina föräldrar med nere eftersom det var Alexanders första jul.
Alexander blev dock sjuk redan första dagen i Påarp och hade sedan 39-40 graders feber i fem dagar. Han ville inte äta något med fast konsistens och han ville sova nära oss hela tiden. Det var som att han blev en liten bebis igen som bara ville amma och vara nära. Han började också sova oroligt och äta varje eller varannan timme. På nätterna var febern värst och han vaknade ofta och gnydde så ynkligt för att han hade så ont i kroppen. Det är så frustererande när man inte kan göra något för att hjälpa. Han fick Alvedon men de hjälper bara några timmar och dessutom gör det honom hyperaktiv så det var inte helt lätt. Det kändes som att vi inte sov på en vecka…
Sjuklingen lilltroll.
Han ville inte äta något med fast konsistens, ibland inte ens flytande fruktpureer eller gröt. Alla framsteg med att få honom att äta vanlig mat var utsuddade och han bara spottade ut allt. Men när han är sjuk så måste det få vara så. Han fick bara det han ville ha tills han var frisk och sen fick vi börja om att servera vanlig mat.
På förmiddagarna var han som piggast och här leker han och busar i sin säng på julaftons morgon när han fått på sig tomtedressen.
På förmiddagen lekte han med sin favoritboll och åt upp några adresslappar på julklapparna.
Kamerorna gick varma hela dagen!
Gästerna anländer. Vid halv tre dök alla kusinerna med familjer upp.
Alexander fick titta på Kalle Anka med sina kusiner. Vi ryms inte alla 17 i ett rum så barnen tittar i TV rummet och de vuxna i uterummet. Alexander trivs så bra med sina kusiner som gör allt för honom. Trots att han varit sjuk större delen av julen så han han varit lika nöjd hos dem som hos oss vilket är skönt. Han tycker att det är så kul med barn och det är tydligt hur han lever upp med dem.
Efter Kalle dukade Mona fram en fantastisk julmiddag som vanligt. Dean säger att jag måste gå på kurs hos henne innan vi kan ha jul hemma! 🙂
Och så kom då äntligen tomten! Alexander hade sovit sig igenom middagen och fått nya kläder och Alvedon så att han var redo. Han satt som ett ljus framför tomten och bara bad om att få komma upp. Han fick sitta i knät och hjälpa tomten att dela ut julklapparna och var inte ett dugg rädd! Hoppas att det håller i sig! Han har aldrig visat några tendenser att vara blyg eller rädd för någon och alla får bära honom. Sån var tydligen jag också när jag var liten så förhoppningsvis har han ärvt det.
Kusinfoto med tomten! Bara gudmor Anna saknas för hon är nere i Schweiz och jobbar hela vintern. Det var lite tomt utan henne tyckte vi så vi skickade ett MMS med Pluppi åt henne på julafton.
Alexander var så fin i sin vita smokingskjorta ochsvarta kritstreckrandiga byxor! Han fick busa med fin favvo farbror Lars som som vanligt hade rätta knycken. När Alexander är lite gnällig kan farbror Lars alltid göra livet lite roligare! Faster Bibi mutade med ett kex som var både gott och roligt. Tyvärr var inte kläderna lika roliga efter att kexet sugits och gnuggats och hamrats och slickats på… Det blev till att ta fram dagens tredje outfit! Röd ”My first christmas” body.
Lite ledsen blir man när man inte får slita mamma i håret men det är snabbt glömt när farfars ljuskrona uppenbarar sig. Då är mammas axlar den bästa platsen i världen!
Så till slut var julafton över. Det var en lång dag som gick väldigt snabbt. Världens finaste Pluppi var vid gott mod även om han var febrig och hade fått vara hur gnällig som helst.
På juldagen var det kalkonmiddag hemma hos farfar och Mona. Det är ju så fantastiskt gott! Godare än julmaten tycker jag! Men det kanske är för att kag inte äter sill eller lax. Det gör ju julbordet lite mindre för mig. Men oavsett… Kalkon är riktigt riktigt gott! Där anmäler jag mig frivilligt till Monas kalkonkurs! Det är verkligen något jag skulle vilja kunna laga. Det gäller att ha den där känslan för hur länge den ska vara inne. Den får ju inte vara underkokt men inte heller överkokt så att den blir torr. Och Monas är alltid perfekt!
Alexander gillade verkligen julegrisen hemma hos farfar och Mona. En riktig kelgris! Han kröp hela tiden fram och skulle känna på den och lägga sig på den. Tur att den var tålig.
På annandagen var jag och Dean ute och tittade lite på julrean medan Alexander var hos sina kusiner. Det var en märklig känsla att sitta ensamma i biln, båda i framsötet och sedan gå i affärer och föra en normal konversation om vardagliga saker. Vi måste göra det lite oftare. Plötsligt var vi ”Dean och Catti” igen och inte bara ”mamma och pappa”. Vi had nog glömt lite hur det var före Alexander föddes. Barnvakt ibland är nog ganska bra. 🙂
Den 27:e var Alexander feberfri och vi åkte till Haboljug och hälsade på Jesper och Lisa och lilla Tuva och nyfödda Elliot som redan blivit två och en halv månad. Han vägde sex kilo och jag kan inte minnas att Alexander varit så liten. Men det har han ju. Han har ju varit mycket mindre och det ganska nyligen. Man blir verklign hemmablind och tycker att han alltid sett ut ungefär som han gör nu. Det var så mysigt att ses och Det är synd att det blir så sällan då vi bor så långt bort. Jesper och Lisa är verkligen så mysiga!
Eftersom det var sista kvällen åkte vi hem till Bibi och Lars och stannade där hela kvällen så att Alexander fick leka med kusinerna och vi fick umgås.
Till slut var det dags att åka hem. Vi packade och Alexander sov i farfars knä en stund. Sen vaknade han och utforskade farfars ansikte lite.
Vi åkte också förbi och sa hej då till kusinerna. Det syns på bilderna hur glad Alexander blir av att vara med dem. Nu var det roliga slut för den här gången men de ses snart igen. Kanske blir det Spanien i påsk med engelskorna? Och till Påarp kommer vi ganska ofta!