Med minsta möjliga marginal befinner vi oss nu i Piteå. Efter vulkanutrottet på Island som spyr ut aska som sprids med vindarna var vi det sista planet som fick landa på Kallax innan luftrummet stängdes. (Jag såg förresten på nyheterna att det inte heler Kallax längre utan Luleå Airport, så utomordentligt fånigt…). Nu är hela norra Europas luftrum stängt och vi får se hur länge det tar innan det öppnas igen, vi kanske blir kvar här länge?
Jag skrev häromdagen att Alexander inte är så mammig längre men han verkar ha varit inne och tjuvläst för plötsligt har han blivit väldigt mammig. Han kramas och pussas och kommer och vill vara nära hela tiden. Han är så gosig!
Det största som hänt sedan vi kom hit är att han blivit riktigt stadig på benen. Han kan nu gå några steg och sedan stanna utan att ramla. Han kan gå ca 15 steg och verkar tycka att det är roligt när han får gå emellan oss. Han föredrar dock knäna när han ska någonstans, det går ju fortare och gör inte ont. 😉 Han går dock bara när man ställer honom mitt på golvet, han väljer inte själv att gå iväg från möbler han håller i utan då kryper han hellre. Undrar när han ska inse att det är smidigare att gå än att krypa? Nu när han är så stabil så är det nog inte långt borta.
Igår var det premiär för att vara själv hos gammelmormor. Vi var på stan och han fick stanna hemma med gammelmormor medan vi shoppade lite. Det hade gått hur bra som helst och han hade inte varit det minsta ledsen. Han är verkligen lätt att lämna bort, han är inte blyg för någon. Tydligen var jag likadan när jag var liten. Gammelmormor var såklart överlycklig över att få ha honom.
Inatt var en jobbig natt och vi sov knappt en blund. Jag tänkte att han hade ont i magen, alternativt att han håller på att få tänder i överkäken, men det är ju svårt att veta när han inte kan berätta. Halv sex fick han stiga upp och leka med mormor i två timmar innan han somnade om igen och vi båda sov till halv elva. Dagen bjöd på långpromenad till stan med mormor, lunch med gammelmormor och sen promenad hem igen medan jag njöt av lugnet och tog bilen. Han sov hela vägen till stan i en timme och sedan hela vägen hem igen och jag var förvånad över att han var så lugn. Något större intresse av att gå visade han heller inte idag. Det hela fick sin förklaring när det var dags för mellanmål och han vid första tugga instället kaskadkräktes. Massor! Kräksjukan, here we go again. Inte konstigt att han sovit dåligt på natten och sedan varit extremt sömnig och lugn hela dagen. Han mådde ju jättedåligt! Nu får han bara ersättning och majsvälling och klockan åtta blev det sängen för lille Pluppisen. Vilken tur att vi är här och inte ensamma i Stockholm. Som grädde på moset mår jag fortfarande inte bra efter min matförgiftning i Thailand. Jag mår fortfarande illa och har lite ont i magen och det är ju en och en halv vecka sedan nu…
På väg till stan med mormor
Myser i vagnen som går under namnet rymdskeppet för att den är så stor, klumpig och svårtsyrd. Men den är skön att åka och den gungar sövande.
Alexander är i alla fall överlycklig över att vara här och håller hov för alla sina undersåtar som bara pysslar om honom. Han kramas och gosar och leker så snällt. Den gälliga killen lämnade vi tydligen i Stockholm för den här lilla solstrålen är ett riktigt mönsterbarn. Åh vad det är skönt när han är sådan!
Idag är han elva månader och stora killen. Vågen visar på 9,7 kg och hans ordförråd består av 7 ord. Hej, nej, mamma, pappa, titta, där, och brum-brum. Han gör ocksåå mycket motorljud med läpparna och pekar på saker han vill att man ska bära honom närmare. Han vinkar när man komer och går och har som sagt precis börjat gå med lite kontroll, går en liten bit och stannar utan att ramla. Han äter sex gånger per dygn med frukostgröt, lunch (barnmat), mellanmål (frukt), middag (barnmat), kvällsmål (gröt) och sen en eller två flaskor välling under kväll/natt.