Jag har gett upp i min strävan att få honom att sova i sin egen säng. Jag tänkte för några veckor sedan att han borde vara stor nog att soman själv och att sova hela natten så nu måste vi bli strängare. Dean vill gärna ha ut honom ur vår säng också, det är lite trångt att sova tre i den eftersom Alexander flaxar runt och sparkar väldigt mycket. Jag har haft honom i vår säng varje kväll när Dean varit ute och rest men förra veckan försökte jag vara konsekvent och lägga honom i vaggan även om jag var ensam hemma. Nu tycker jag dock inte att det är värt det, vissa kvällar funkar det bara inte att söva honom i vaggan och varför anstränga sig när det finns gott om plats i sängen? Jag passar på att njuta av min lilla bebis ett tag till!
Jag läste en bra artikel av Eckerberg som uppfunnit den omstridda 5-minutersmetoden och efter att ha läst den så tycker jag att det är helt ok att han sover med mig. Det är tydligen det naturliga för barn. Han får sova med mig så länge jag har möjlighet och inte blir helt slut av sömnbrist. Han somnar ju oftast bra i sin vagga och de kvällar Dean också är hemma och Alexander somnar där utan större protest så får han sova kvar i vaggan tills han vaknar för nattmålet. Men jag tycker inte att det är värt att metoda honom för att få honom att alltid somna själv eller att sova själv hela natten i egen säng. Han sover ju så bra de flesta nätterna och nu har jag tid och möjlighet att göra det som är naturligast för honom.
Här är artikeln för den som är intresserad.
www.eckerberg.se/somnproblem.htm