Igår när jag la honom tyckte jag att han var lite varm och ovanligt gnällig. Jag sa åt Dean att han kanske har lite feber men det är svårt att säga för det är så kallt i lägenheten så jag är själv kall om händerna. Han sov oroligt hela kvällen och vid midnatt vaknade han och var jätteledsen och då var han så varm så att vi tog tempen på honom. 38,8 hade han den lilla stackaren. Han har sovit med oss i natt för han har behövt konstant ompyssling med napp och närhet. Jag tror inte att jag har sovit mer än 15 min i sträck på hela natten. Imorse vaknade han vid nio men jag orkade inte upp så vi låg kvar i sängen och efter 45 minuter somnade han om och vi sov till elva. Sedan har jag försökt mata honom men han äter inget annat än bröst och flaska (inte ens sina älskade fruktpureer) och han vill bara vara med mig hela tiden så vi har tagit en lång duch/bad och sedan lekt på det varma vadrumsgolvet. Nu sover han i dubbla lager kläder och jag hoppas att han ska sova en stund så att jag hinner fixa i ordning i köket och bli färdig med att packa ner i mina julkartonger. Stackars lilla Pluppiluren. Han är sjuk ofta… Han är antagligen försvagad nu efter att han var så sjuk i julas och när det är så kallt i lägenheten blir han ännu mer mottaglig. Nu är jag less på vintern. Stockholm är inte gjort för kyla. Elementen orkar inte hålla lägenheten varm när det är så här kallt ute trots att vi stängt till alla luftintag, luftat elementen och dragit upp dem på max. Jag hoppas att vi kan åka till Piteå imorgon, att han är tillräckligt pigg. De är visserligen -25 där så man kan inte vara ute men vi kan leka på golvet framför morfars brasa!