Nu har Edward gått två månader på dagis och även om vi vabbat mycket så börjar vi komma in i alla rutiner. Vi lämnar mellan åtta och halv nio på morgonen och hämtar vid fyra. I början grät Edward hjärtskärande när vi lämnade men enligt personalen så gick det över på 30 sekunder när vi försvunnit och det kan jag tänka mig. Han är en liten drama Queen här hemma också och vrålar högt när han är missnöjd en det går lika snabbt över. Det som har varit jobbigast är nog de morgnar när jag fått bända loss honom från mig för att ge honom till en fröken och sedan tittar han på mig med blanka ögon och darrande underläpp. Då har jag knappt kunnat gå därifrån. Jag trodde att vi kanske skulle få ha jobbiga lämningar jämt eftersom han är så mammig och pappig och alltid kommer springande och kasar sig i famnen när vi hämtar. Men den här veckan har det vänt. Nu ställer han sig vid dörren och vill gå n när vi kommer till dagis och knatar glatt fram till fröknar och kompisar. Om jag ropar på honom för att få en puss så kommer han och pussar mig men går sedan direkt iväg och börjar leka. Det är så skönt för mammahjärtat, jag ser att han har börjat trivas och blivit trygg. När vi hämtar honom så blir han alltid överlycklig och om vi pratar med hans fröknar så tar han tag i hakan och vrider på vårt huvud så att vi ska få ögonkontakt. Då vill han se oss och pussas och kramas. Han är helt obeskrivligt gosig och mysig. Älskade unge.
Alexander är också mycket mer tillfreds med dagis sedan Edward började där. Nu behöver han inte vara avundsjuk på Edward som fick vara hemma med mamma eller pappa utan båda två blir lämnade på morgonen och båda har samma regler. Edward är ju så stor nu så att vi börjat säga till honom om rätt och fel. Han får inte slåss och han får inte kasta saker till exempel och då blir Alexander nöjd, lillebror har också gränser nu. Det är rättvist.
Förutom dagis så har vi också äntligen fått tag på en nanny som hjälper oss med lite hämtning någon gång i veckan och kan även ställa upp om vi behöver barnvakt om vi vill göra någon på fredag eller lördag kväll. Det har vi ju aldrig kunnat eftersom vi inte har någon släkt här som kan hjälpa till. Hon är jättebra och barnen gillar henne mycket så vi hoppas kunna ha henne länge. Alexander längtar till de dagar då hon ska hämta honom. 🙂