Förra måndagen hade Alexander så ont i magen när han skulle sova. Han ville inte ens läsa sagan färdigt utan ville bara att jag skulle massera hans mage. Det gjorde jag och tänkte att han kanske var orolig över något eller hade magknip. Han somnade så, medan jag låg och strök honom i cirkelrörelser på magen.
När han sov djupt gick jag upp och kvällen gick utan att jag tänkte mer på hans mage eftersom han sov gott. Dean bar över honom till vår säng och jag gick och la mig i Alexanders säng (där jag sovit för att vara utvilad till jobbet). Klockan ett vaknar jag av att Dean sliter upp dörren och ropar att han behöver hjälp. Då har Alexander kräkts över hela sängen och över Edward. Det blev bråttom in med båda i badrummet och båda två grät. Tack och lov så hade den ny sänggaveln klarat sig och han hade kräkts ovanpå täcket så madrassen var också oskadd. Vi kunde duscha barnen och ta fram våra gästtäcken och nya sängkläder och sedan gå och sova igen. Alexander ville sova med mig i lilla sången så det ficka han men han sprang upp tre gånger till och kräktes fram till klockan tre. Självklart sov jag inte mer den natten, jag kunde inte slappna av eftersom jag måste reagera vid minsta tecken på mera kräk. Tack och lov blev det inte mer och dagen efter var han trött men glad. Själv fick jag släpa mig till jobbet med två timmars sömn i kroppen.
Vi trodde självklart att han fått vinterkräksjukan men ändå tänkte jag att det var lite konstigt. Alexander har inte haft kräksjukan sedan han var spädis och jag hade börjat tro att han är immun som sin pappa. Jag misstänker fortfarande att han är immun och att det var matförgiftning han hade. De hade ju varit och ätit buffé på Tom Tits Experiment på dagen och ingen annan i familjen blev sjuk. Han kräktes bokstavligen på Edward och han sov tätt intill mig både före det bröt ut och efter. Dessutom var det bara i två timmar, tills han tömt magen. Om det varit vinterkräksjukan borde det ha hållit i sig längre och jag eller Edward (eller båda) borde ha blivit sjuka.
Han fick vara hemma två dagar från dagis men dag två var han ju pigg som en lärka så det var lite för länge.