Alexander säger så mycket roligt just nu. Hans huvud surrar av tankar och mycket kommer ut genom munnen. Han vill gärna räkna och alla siffror illustreras med att han håller upp rätt antal fingrar. Tre dagar i rad har han vaknat nu och börjat med att säga ”jag vill räkna pengar med dig mamma!”. Då vill han att vi ska ta pengar ur hans ugglespargris, rad upp dem, räkna dem och lägga tillbaka dem. Han har börjat intressera sig för pengar, antagligen för att vi säger att han inte kan få allt han pekar på och använder pengar som argument ganska ofta. Eller förklarar varför vi måste gå till jobbet med att vi måste tjäna pengar och betala huset, mat, kläder och leksaker. Så kombinationen av mysteriet pengar och att han just börjat räkna plus och minus gör nog spargrisen extra intressant.
Vi räknar pengar och leker med spargrisugglan.
Han önskar sig väldigt mycket en stooor sopbil och jag har lovat att han ska få en om han slutar säga ”bajs” och ”poa” (jo, han har snappat upp ordet poo från oss när vi pratar engelska med varandra, han förstår oroväckande mycket). Än så länge har han inte slutat helt, det kommer när han är uppspelt eller arg, men det har blivit mycket bättre. Även på dagis där många andra pratar bajs har det visst blivit bättre säger fröknarna.
Jag märker mycket att samvetet utvecklas nu och han testar vad som är ok. Häromdagen berättade han vid middagen att han att han sagt till en kompis på dagis att han inte fick vara med och leka. Vi hade ett långt samtal om att man inte säger så och att alla får vara med. Ingen ska vara undanskuffad och ledsen i hjärtat. Dagen efter pratade jag med en av hans fröknar om vad han sagt och hon berättade att det inte var han utan ett annat barn som sagt åt ett tredje att den inte fick vara med men då hade Alexander protesterat och sagt att alla visst fick vara med. Alexander hade alltså gått och tänkt på det där och skulle testa mig för att se vad jag sa om han sa till någon att den inte fick vara med. Han vet vad som är rätt och fel men vill ibland kolla läget och få bekräftat från olika håll vad som gäller. Där funkar dagis bra, vi har en regelbunden dialog om hans utveckling och om vad han håller på att lära sig så att vi kan jobba på samma saker hemma.
Hetlevrad är han som alltid. Ibland tycker han att jag och Dean ska flytta till en annan familj. Ibland ska han kasta oss i soptunnan. Men vi är inte bajs så ofta längre, han tänker på sopbilen. Han blir tvärarg men är inte långsint, det går över lika fort som det kom. Två sekunder senare vill han kramas igen.
Han har fortfarande samma bästa kompisar, William och Felix. Det har tillkommit kompisar också, Jakob och Hugo, men de är snäppet under F och W i popularitet. Tjejer verkar inte intressera honom, jag ser honom aldrig leka med tjejerna på dagis och han pratar aldrig om dem. Dagisfröknarna säger i alla fall att han är jättepopulär i gruppen och tar hand om de andra mycket. Han har fått jättebra kontakt med sina nya fröknar nu och speciellt en som heter Ia. Han älskar henne och springer in om hon är där när han kommer. Det är så himla skönt.
Han är också fortfarande en myspojke som vill ligga nära när han ska somna. Han kommer sen till oss de flesta nätterna men om han sover hela natten i sin säng vill han ligga tätt intill mig och dricka sin lälle i stora sängen på morgonen. Och ingen är lyckligare än jag för det, det är den bästa stunden på dagen. Han klappar och stryker lite på mig, knölar sin kanin, känner den på öronen och greppar lälleflaskan med sina småbarnsfingrar. Så mysigt och vackert, ögonblick att vara i och spara.
Världens mysigaste syn… och doft… och ljud…