Det är helt otroligt men imorgon är det dagen D. Tänk att det skulle gå så här långt. Jag trodde att Pyret skulle vara här för länge sedan… Med Alexander var vi på BB nu och värkarna hade just dragit igång på allvar. Vattnet gick ju vid fem på morgonen dagen innan beräknat datum och vid nio var vi på BB och vid elva satte värkarbetet igång. Någon gång mitt på eftermiddagen tog värkarna fart på allvar och jag minns att jag tänkte att jag skulle dö och att ingen normal människa skulle göra detta igen. HUR kunde folk ha mer än ett barn? Tja, man glömmer rätt snabbt och när Alexander var två dagar minns jag att jag tänkte att det var värt det 1000 gånger om och att jag ville ha många barn. Hög på hormoner. Den känslan levde jag på tills jag var gravid igen när minnesbilderna om hur det faktiskt var att föda barn kom smygande tillbaka. Nu vill jag göra nästan vad som helst för att inte behöva gå igenom en förlossning och tänker att det abslout inte blir någon nummer tre. Men vem vet, kanske glömmer jag igen? Trösten den här gången är ju att jag vet vad jag får. Ett litet Pyre som vi kommer att älska ofattbart mycket. Jag peppar mig med det när panikkänslorna kommer. Men jag vill ha ut honom NU, han får inte bli större. Imorgon har vi tid hos min terapeut tillka förlossningsläkare som ska se om det är moget för igångsättning. Jag vill ju inte ha en allt för forcerad förlossning heller, då blir ju smärtorna ännu värre. Men om det är någorlunda moget så blir det igångsättning de närmaste dagarna.
På något sätt känns det ändå som att han är på väg. Jag har lite konstant magknip och förvärkarna har ändrat karaktär till lite mer smärtsamma. Pyret har lugnat ner sig massor, han rör sig mer sällan och mindre distinkt, antagligen för att han har det trångt där inne. Han har också slutat hicka. Han som hickade flera gånger om dagen har inte hickat alls den senaste veckan. Han har tydliga sov och vakenperioder vilket jag är tacksm för, ett tag trodde jag att han aldrig sov men det gör han nu. Han är piggast på kvällen och lugnast på dagen. Nätterna vet jag inte, han sover nog ganska bra då också för det gör jag, med ett uppvak på ca en timme vissa nätter. Om Alexander inte kommit över till oss utan sover hela natten i sin säg gör jag ofta också det, då är det inget som väacker mig. Det är när jag blir väckt och Pyret är vaken som det kna ta tid att somna om.
Jag har träffat min barnmorska för (antagligen) sista gången som gravid om han inte stannar där inne tills på tisdag. Jag måste säga att jag haft tur med mina barnmorskor. Jane som jag hade förra gången var fantastisk och Johanna som jag haft nu (eftersom att min ordinarie, Karin varit sjukskriven sedan i somras) har varit underbar. Det har varit lite som att gå till en kompis som kan ge alla svar och som man kan prata om allt med. Hon har passat mig perfekt. Inget ont om Karin men Johanna var en ”match made in heaven” för mig. Lugn och klok och kunnig men ändå lättsam och frispråkig.
Pyret följer medelkurvan i tillväxt som han gjort hela tiden och han har hjärtljud som oftast ligger på 130-140. Mitt blodtryock sjönk tillbaka till 110/70 när jag slutade jobba och jag mår bra, fysiskt. Jag kan fortfarande gå långa promenader utan problem och har inte ont någonstans. Jag verkar vara som gjord för att vara gravid, jag önskar bara att jag vore som gjord för att föda barn också. Men nu vill jag ha ut honom fort, oavsett hur det ska gå till. Jag kommer att njuta mycket mer av honom på min mage än i den. 🙂 Håll tummarna för att de sätter igång det imorgon.