Den är i Rom med jobbet i två dagar och eftersom jag skulle gå på ett event med jobbet igår kväll så hade vi bett Olle att ta hand om Alexander så att ”brorsorna” kunde träffas leka. Det blev inte alls så för på vägen dit så kräktes Alexander två gånger i bilen. Först i bilköerna i Bromma så att det tog mig tio minuter innan jag kom fram till en avtagsväg och kunde stanna och få av honom kläderna. Den lille stackaren var så ledsen och helt nerkräkt. 🙁 Jag tog på honom pyjamasen jag hade med mig och åkte vidare mot Pampas Marina eftersom jag tänkte att han bara var åksjuk. Precis när jag körde över bron in mot Pampas så kräktes han igen… Jag hade inget annat att ta på honom så jag fick bära in en nerkräkt kille till båten och blev själv rätt nerkräkt på köpet. När vi kom ombord på båten så fick vi låna rena kläder till Alexander men jag kände att jag bara inte orkade gå på eventet. Istället för att hoppa i aftonklänningen och lägga en snygg makeup så var jag nerkräkt och helt emotionellt slut efter två jobbiga veckor som kulminerade i detta. Det var droppen som fick bägaren att rinna över.
Vi stannade i alla fall på middag och killarna lekte även om Alexander var ovanligt mammig. Han grät helt otröstligt när jag gick upp på övervåningen utom synhåll och så brukar han inte alls vara. Han är ju världens lättaste att lämna bort och finner sig alltid snabbt till rätta. Vid sju åkte vi hem och Alexander kräktes inte mer utan sov större delen av vägen. Vi gjorde oss klara för att sova och lilla gos fick en flaska välling som vanligt. Han brukar somna direkt efter den men nu låg han och vred sig och tittade rakt ut i mörkret. Själv låg jag och väntade på att han skulle somna så att jag skulle få trösta mig själv för den uteblivna galakvällen med en skål popcorn framför Greys Anatomy. När jag ligger där och undrar varför han inte somnar så kräks han plötsligt igen. Jag får hoppa upp ur sängen och slita ut lakan och en av kuddarna så fort det bara går och sedan släppa in Aelxander i duschen. Tack gode gud för att han älskar att duscha! Här tror jag nog fortfarande att det är sviterna av åksjukan. Hur dum får man bli? Efter att ha bytt lakan och fyllt på ännu ett lass nerkräkta kläder och sängkläder i badkaret (de från bilen låg redan där) och torkat min nyduschade pojke satte vi oss i soffan. Jag lade en stor handduk i knät på Alexander om han skulle kräkas igen. Men det skulle han väl inte? Jo… Han skulle kräkas så mycket så att det inte räckte med en stor handduk utan jag fick addera även den och överdraget på en soffdyna till högen i badkaret som började bli groteskt stor. Min morgonrock åkte också i tillsammans med ännu en Alexander-pyjamas. In i duschen igen och sedan bädda med handdukar i sängen och krypa ner med den lille stackaren. Där somnade vi båda två till slut.
Mitt i natten vaknade Alexander och jag trodde att han skulle kräkas igen men han ville ha välling. Det var det sista jag tänkte ge honom med tanke på hur känslig hans mage var då så till slut nöjde han sig med ett glas vatten och somnade om. Vi sov efter omständigheterna bra och han kräktes inte mer. Att gå till dagis var ju otänkbart så vi stannade hemma och kan var ganska pigg om än ovanligt trött. Han lekte med sina bilar och tittade på sina filmer tills han somnade i soffan när jag lagade lunch. När han vaknade gick vi ut och lekte och han åt lunch på vår altan. Vi var ute i två timmar och han jagade grannens katt som om han hade all energi i världen. Men till slut såg jag att han började bli trött så vi gick in för att sova lite mer. När vi kommit upp till sovrummet börjar han plötsligt kräkas igen (på golvet som tur var, jag hann vända honom bort från sängen), och all lunch från två timmar tidigare kom upp. Det var blad det värsta jag varit med om. Han stod i duschen när jag fick torka upp allt på golvet och sedan moppa sovrumsgolvet med stora mängder Ajax och tur var väl det för jag kräktes nästan av det. Det var blad det värsta jag har gjort… Bläää!!!
Efter duschen somnade han i alla fall och sov i tre timmar så då hann jag också vila lite och jobba och äta middag. Han har inte kräkts mer och nu ikväll somnade han efter att ha fått en halv flaska välling. Nu håller jag tummarna för att han inte kräks mer. Dean kommer hem i natt och ska vara hemma med honom i morgon. Jag måste dubba en reklamfilm i morgon som jag skulle ha suttit i stdion för idag så det finns ingen utväg. I helgen lär jag väl själv ligga och kräkas efter att ha varit med om det här. Hoppas bara att det inte bryter ut i morgon för det har jag inte tid med. Det här måste vara straffet för att vi haft så få VABdagar sedan han började på dagis. Vi pratade häromdagen om att han har bara varit sjuk två gånger på ett halvår så att vi har varit tvungna att vara hemma. Peppar peppar skulle vi nog ha sagt…
Världens gladaste lilla sjukling ligger och sover middag i tre timmar.