”Sanni”

Eftersom jag skrev för några dagar sedan att Alexander inte kan säga sitt namn så började han så klart genast med det. – Så här kan vi ju inte ha det, tänkte han! När vi satt hos frisören i torsdags och väntade på vår tur så fanns där en stor spegel. Han pekade först på mig i den och sa mamma och sedan pekade han på sig själv och jag frågade vem det var. ”-Sanni” säger han då plötsligt. Sedan har det bara rullat på. Ibland är det Sanni, ibland Sande och ibland bara Sand men det är helt klart en början på resan mot att säga Alexander.