Nu är vi äntligen framme i Piteå. Det blev en lång resa upp och vi var väldigt glada att ha kommit fram helskinnade. Vi som planerat att åka klockan fyra kom inte iväg förrän vid sextiden och var framme halv sju på morgonen, det tog alltså nästan 13 timmar upp vilket är minst tre timmar mer än vad det gör på sommaren eller på fina vintervägar med dubbdäck. Det var den första delen av resan som tog längst tid, det var snöigt och köigt och halt så tidiv låg vi bara i 60 på E4an. I Gävle stannade vi och åt middag och Alexander vaknade till. Han tyckte att det var jättekul att sitta i restaurangen och titta på alla bilarna som körde förbi under oss! Precis när vi fåt vår mat så gick strömmen och hela byggnaden inklusive macken blev helt kolsvarta. Det gick inte ens att betala så kaffet som stod på eftervärmen blev gratis och Alexanders vällingflaskor fick fyllar med vattnet från tillbringare som stod framme. Vattensystemet hade också brakat samman. Vi var glada att vi fått mat och att vi tankat några mil tidigare och åkte vidare efter en candle-light dinner. Dean var dock lite besivken att han inte kunde köpa Polly på macken, han äter alltid det när vi är ute och kör. Det skulle sedan visa sig när vi körde vidare att vi inte hittade en enda öppen mack förrän vi var nästan framme i Sundsvall! Det är väldigt öde i långa sträckor när man kör norrut… Det är lite läskigt med sådana avstånd när det är så kallt som det är nu. Även om man har varma kläder med så blir man rätt utelämnad om bilen skulle stanna mitt i natten eller om det skulle hända en olycka. Temperaturen växlade mellan -15 och -28 hela vägen upp. Vi hade -24 på Ekerö när vi åkte (jag och Alexander frös nästan ihjäl på vår promenad hem från dagis innan vi åkte) och ”bara” -15 här när vi kom fram till Piteå så det är galet kallt i hela landet just nu.
Det tog oss nästan 7 timmar till Sundsvall men sedan flöt det på bättre eftersom det slutade snöa och trafiken tunnades ut. Jag som hade sovit några timmar tog över i Härnösand och körde upp till Bygdeå en bit norr om Umeå. Vid Ö-vik höll dock vår (livs)resa på att ta slut då en älg hoppde ut på vägen i full fart precis bredvid bilen där vi susade fram i ca 100 km/h. Vi klarade oss med ca en meter tillgodo men jag bara skrek rakt ut av chocken. Det var minst två älgar som knatade ut på E4an och vi ringde trafikvarningen som ropade ut i radion att det var älgar på vägen där så att ingen annan skulle köra på dem. Efter den chocken så var jag i alla fall klarvaken trots att klockan var ungefär fyra på morgonen.
Alexander sov hela vägen upp till Piteå med avbrott för middagen i Gävle och blöjbyta en liten bit norr om Sundsvall (där Dean äntligen fick sitt efterlängtade Polly) så vi bestämde att vi inte skulle stanna och sova utan köra på hela vägen. Det gick rätt bra fram till sista timmen då vi båda var supertrötta så att vi var tvugna att bya chaufför var 15 minut. Men till slut var vi framme och Alexander var redo att vakna för morgonen. Han blev överlycklig av att se mormor och morfar så vi gick och lade oss och sov hela förmiddagen medan han åt frukost och lekte med mormor. Det var ändå en ganska bra resa och om vi bara hade haft dubbdäck på bilen och kommit iväg klockan fyra från Stockholm så hade det varit perfekt. Om vi hade varit framme halv fem så skulle vi inte ha blivit sådär akut trötta som vi var på slutet. Att vi hade barnvakt när vi kom fram och kunde sova fem timmar var en förutsättning ochså för att det skulle fungera men det gick ju som smort.
På eftermiddagen var vi inne på stan och fixade de sista julklapparna. Vi visste vad vi skulle ha så det tog bara en liten stund. Sedan fikade vi lite och Dean köpte sig en ny varm jacka från Fjällräven så att han inte ska frysa ihjäl i vinter. Själv hittade jag en underbar vit Canada Goose jacka som jag ville ha men den fanns inte kvar i min storlek. Kanske NK har när vi kommer hem?
Dean skulle klippa sig och när han bokade tid på hårstudion så visade det sig att det fanns tid hos Mia som gjorde min bröllopsfrisyr och då passade jag på att boka in mig också.Nu när vi båda är nyklippta och jag nyss målat naglarna känner jag mig helt redo för julafton imorgon. Vad lyxigt det är att ha mormor och morfar så att man hinner göra allt det där som aldrig hinns med i vardagen nu för tiden! Nöjdast av alla är nog Alexander som har fått leka och äta god mat (tusen alternativ) med full fokus av mormor hela dagen idag. Han somnade som en sten halv åtta i mormors säng!