Plötsligt är det söndag kväll och jag undrer var helgen tog vägen. Eller egenligen var hela veckan tog vägen. Jobbveckan susar iväg innan man hinner blinka och sedan kommer helgen så man vill hinna med så mycket och samtidigt bara stanna upp och njuta men på ett ögonblick är den också över. Mammagruppsmiddag på fredag, shopping med familjen på lördag, middag hos Jenny och Jonas på kvällen och sedan en familjedag på söder med besök på Fotografiska museets fantastiska utställningar medan Alexander sov och sedan brunch på Mosebacke innan vi strosade omkring på Söder en stund med en väldigt glad och studsig pojke vid våra fötter.
Alexander är en stor pojke nu som sitter själv vid barnbordet och äter ( i alla fall när han får favoritmaten korv)
Först äter man den goda korven och om det finns plats kvar sen så kanske brödet slinker ner också.
På väg till Fotografiska Museet. Vi hade perfekt timing för Alexander somnade precis när vi gick in och det var ingen kö när vi kom. När vi gick därifrån ringlade kön lång eftersom det var sista helgen med Annie Leibovitz utställningen och dessutom visar de fortfare Lennart Nilssons ”Ett barn blir till”.
Dean och jag hann äta Brunch på Mosebacke innan Alexander vaknade och efter en rekordsömn på nästan tre timmar så var han pigg som en lärka. Att spana på båtarna nere vid Gamla Stan var bäst. Näst bäst var pannkakorna som mamma och pappa bjöd på.
Alexander älskar att gå i trappor men behöver fortfarande hålla någon i handen när han gör det. Trappstegen är ju lårhöga för honom. 😉
Vi stannade och tog ett litet familjeporträtt i ett svart skyltfönster på Söder.
Vi brukar bestämma oss för var sin sovmorgon på helgen så att den ena går upp när Alexander vaknar och den andra får sove men den här helgen blev det inga riktigta sovmorgnar. Jag vaknade klockan sju på min sovmorgon när Alexander vaknade och kunde inte förmå mig till att sova för då skulle jag ju missa morgongoset. Så strax efter nio hade hela familjen ätit frukost, fixat iordning och stod klara i hallen. Det måste vara rekord! Och i morse när det var Deans sovmorgon sov hela familjen till tjugo över åtta så det var snarare en kollektiv sovmorgon än Deans egna. Väldigt skönt faktiskt att vara tillsammans på morgnarna och äta helgfrukost ihop. Det missar man ju lite om den ena sover till sju och den andra till nio alla helgdagar. Att Alexander sover till tjugo över åtta kan man ju tyvärr inte räkna med. Han hade bara så kul med alla barnen på grillfesten igår så att han var vaken till tio när vi satte honom i bilen och åkte hem, därav tröttheten. Det var bara att passa på att njuta!