Igår när Alexander blev nio månader hade vi en riktigt aktivitetsdag. Först spenderade vi dagen hos A-K och lilla Johanna i mammagruppen och sen var det babysim. Vi mammor diskuterade förlossningar och barnen lekte. Det var lustigt att se att de nu är ganska i fas med varandra utvecklingsmässigt igen. I början utvecklades alla likadant, sedan började de lära sig olika saker och hade olika intressen men nu verkar alla inne på att ställa sig upp och gå längs med möbler och de är ganska lika i vad de kan. Förutom Johanna då som alltid varit långt före och redan tagit tre steg utan stöd. Jag har sett Alexander stå utan stöd men så fort han kommer på att jag inte håller honom eller att han släppt bordet så sätter han sig ner. Han har inte balans nog att gå än, han är ju van att ha tyngden framåt för att han håller sig mot mig, gåvagnen eller möbler så han är framtung både när han står och går än så länge.
Alla gräver bland leksakerna och stoppar något i munnen.
Han har varit lite avvaktande på babysimmet de två tidigare lektionerna före jul men igår var han jätteglad och sprattlade och skrattade hela lektionen. Han var verkligen i sitt esse och hoppade i av egen kraft från sittande på kanten när jag ropade på honom. Precis när vi hoppade i var han lite avvaktande men plötsligt var det som att han kom på hur kul det var och började sprattla och skratta och plaska. Det var länge sedan jag såg honom så lycklig och sprallig. Jag hade glömt hur min lilla simmi-simmi kille brukade vara när vi badade. Men nu är han tillbaka! Han kommer att älska Thailand när han får simma varje dag. Idag är det exakt en månad tills vi åker.
På kvällen var Alexander så slut att han somnade klockan sex. Mer än två timmar tidigare än vanligt och utan att ha ätit kvällsgröt så han fick en extra flaska välling när han vaknade och var hungrig vid nio och sen somnade han om. Han sov till kvart över sju så det var inte så mycket tidigare än när han somnar i vanlig tid. Han måste ha varit utpumpad… Det var tur att han var trött för det var jag också. Jag sov flera timmar i soffan på kvällen innan jag flyttade in i sovrummet. Att han sen vaknade mycket under natten fick till följd att jag vaknade illamående och trodde att jag fått vinterkräksjukan igen. Efter att ha sovit två timmar med honom på morgonen istället för att gå på babykonsert så piggnade jag dock till igen. Jag blir illamående när jag är riktigt trött, det har alltid varit så. Jag längtar tills Dean kommer hem imorgon så att jag får sova ännu mer. Den här mörka vargavintern ger mig ju inte någon extra energi direkt…