Igår skulle Dean på herrmiddag med ett sällskap från studietiden och jag och Alexander skulle på inflyttningsfest hos Nina och Fredrik i Tyresö. Det var öppet hus hela dagen med fest på kvällen och jag tänkte åka tidigt på dagen så att vi sulle komma hemganska tidigt också. Ingenting gick dock som det skulle och tiden gick utan att vi kom iväg. Alexander ville inte äta och sen skulle han sova en extra tupplur och sen skulle han äta igen och precis när jag tyckte att vi kunde åka var det blöjbyte modell större. Som grädde på moset hade Dean inte koll på att det var smokingfest så den fick vi gräva fram ur gömmorna bara för att upptäcka att smokingskjortan blivit missfärgad av gördeln förra gången den användes (vilket vi antingen missat eller glömt) och han var tvungen springa ut och köpa en ny.
Strax efter fyra kom jag till slut iväg . Problemem slutade dock inte där… Jag skulle längst ut på Tyrsöhalvön och jag har aldrig varit så långt som Tyresö centrum ens så jag köde fel två gånger och sen var jag övertygat om att jag kört för långt men då hade jag 10 miunter kvar. Små små vindlande vägar ut i mörkaste skogen med mina friktionsdäck kändes inte helt bekväm. När jag nästan var framme kom jag inte upp för den sista backe för jag körde så sakta och den var så brant så att däcken bara spann. Till slut fick jag backa ner 200 meter i beckmörkret och ta sats för att komma över. Vilken pärs! Aldrig mera friktionsdäck! Det är verkligen värsta skiten. Nästa år när vi bor på Ekerö måste vi ha dubbdäck. Man får inte välja det på Ericssons tjänstebilar längre så i värsta fall får vi köpa egna för det här går inte. Vi kan ju inte riskera livet för att Ericsson har en fånig miljöpolicy som inte tar hänsyn till individuella behov. Som det är nu kan vi inte ta bilen upp till Piteå och vi kan egentligen inte göra sådan utflykter som den jag gjorde igår på backiga vintervägar. Hade jag vetat vad jag gav mig in på hade jag nog inte åkt.
Till sist var vi i alla fall framme och det var en mysig kväll. Alexander hade en uppsjö av frivilliga barnvakter och blev väldigt ompysslad. Han är så omtyckt för han är inte alls blyg och charmar alla med att vara glad och nöjd. Dessutom fanns det ju massor med nya saker att titta på. Han var faktiskt ovanligt stillsam och tyckte nog att det var lite skrämmande med alla människor men så snart någon tog upp honom eller pratade med honom strålade han igen. Nina är gravid och ska ha barn i maj så nästa år den här tiden har hon en lika stor bebis som jag har nu. Jag minns hur det var att vara där hon är nu. Förra året hade jag precis kommit hem från Mexico och magen hade börjat bli för stor för vanlig byxor och jag mådde såååå bra.
Alexander brukade kunna somna var som helst oavsett ljudnivå men så är det inte längre. Han blev trött och ledsen men kunde inte komma till ro trots att jag hade med både hans eget täcke och K’nin så efter melodifestivalen vid tio fick vi kasta in handduken och åka tillbaka till stan. En liten nätt resa på 50 minuter… Plötsligt kändes Ekerö som ”nästan i stan”. Jag som hade sagt till Dean på morgonen att jag ville sälja tomten för att jag inte är nöjd med arkitektritningarna och inte tänker bo så långt ut om jag inte får precis det jag vill ha. Det var tur att jag fick den här upplevelsen. 20 min till Ekerö på breda vägar är faktiskt som att bo i stan i jämförelse. Dessutom hoppade det fram ett rådjur framför bilen på vägen hem. Jag körde sakta så det var ingen fara men stressad blev jag ju ändå.
I fredags kväll fick jag ont i halsen och kände mig febrig och när jag vaknade igår morse var jag fortfarande dålig. Jag blev dock bättre under dagen så jag bestämde mig för att åka ändå. En lördagkväll ensam kändes inte så kul och när jag åkte kände jag mig riktigt pigg och halsen var nästan helt bra. Under kvällen vände det tyvärr igen och när jag kom hem hade jag riktigt ont i halsen och hade feber så jag stoppade bara Alexander i säng och gick själv och la mig. Dean kom hem strax före två och gav honom en flaska och sedan sov vi som klubbade alla tre till klockan åtta. Alexander var vaken i en kvart, ammade och somnade om till tio. Aldrig har jag varit tacksammare över att han sov så bra. Jag hade fortfarande feber och mådde dåligt så jag blev kvar i sängen en timme till medan grabbarna åt frukost.