I onsdags eftermiddag när jag kom hem hände det som inte får hända. Jag skulle sätta igång vår stationära dator när den säger ”no disc found” och inte ens startar i felsäkert läge. Hårddiskcrash… Det värsta som kan hända. Nån backup är inte gjord sedan förra sommaren heller så alla bilder på graviditeten och alla bilder och filmer på Alexander ligger bara på den hårddisken.
Dean hade just mellanlandat i Nairobi och kunde inte göra så mycket så jag ringde Patric och fick lite moraliskt stöd och hjälp att googla problemet och lösningen eftersom Alexander ville bli buren och inte lät mig stå stilla. Eftersom det inte hörts några konstiga ljud eller kommit några konstiga lukter är det förmodligen någon del som slagits ut som gör att datorn inte går igång och det finns en möjlighet att hårddisken går att reparera och få tillbaka datan. Snälla gud… Alla filmer på nyfödd Alexander och alla hans rörelser som han gjorde den första tiden finns ju där… BB bilder har vi 50 st på ett webbalbum och jag har 40 bilder på Facebook av honom men det är allt. Alla studiobilder Dean tagit och alla tusentals andra bilder är annars hopplöst förlorade. Jag får ångest… Mycket ångest… Försöker sysselsätta mig för att hålla tankarna borta men de kommer smygande hela tiden. Hur kunde vi vara så oförsiktiga? Det borde vi ju ha förstått med Murphys lag att just när det inte FÅR hända så händer det.
Bloggen är en liten tröst i alla fall. Även om bilderna är lågupplösta så finns det ju en hel det dokumentation om hans första tid här. Men filmerna… De är oersättliga. Och porträttbilderna Dean tagit. Vilken sorg. Jag vill bara gråta…
Jag fick inget gjort på hela kvällen men tack och lov somnade Lex tidigt vid halv nio så att jag fick vältra mig i min ångest ensam. Jag var inte riktigt kapabel att göra så mycket konstruktivt på en lång stund. Efter råd från Patric så har jag tagit ur minneskortet ur min kamera för att se vad som går att återskapa där och så köpte jag ett nytt att använda på dopet. Videokameran är tyvärr full igen och då är gammal data överskriven. 🙁 Sent på natten satt jag och gjorde kyrkoprogrammen färdiga så jag kom inte isäng förrän halv två och halv sex ringde klockan utan att jag fått särskilt mycket sömn. Lex sover ju dåligt också och äter ofta eftersom jag har så lite mat så på de fyra timmarna åt han två gånger.
Dean fick titta på datorn när han kom hem igår, söndag, men har inte ställt en slutgiltig diagnos än. Om han inte får igång den får vi skicka in hårddisken till en dataräddare som får försöka återskapa innehållet. Det är viktigt nu att inte låta datorn vara igång så att datan på den påverkas så lite som möjligt.
Klockan 07.21 på torsdagmorgonen gick tåget till Skåne och resan gick väldigt bra. Gosegrodan var jättenyfiken och glad på tåget tills han somnade efter ca en och en halv timme och sov tills vi nästan var framme i Lund. Han var en riktig solstråle hela dagen och var vaken hela eftermiddagen när Lili och Cooksey-kusinerna var hos oss på Plommongatan. Sen charmade han verkligen prästen som vi träffade vid fyra och jollrade och lekte hela kvällen. Det var inte en sur min förrän han blev övertrött och fick gå och sova vid tio.
Vi tillbringade kvällen med att möblera om och duka så att allt var på banan för lördag. Torsdag blev en heldag med shopping inför dopet då vi gjorde alla inköp och fixade dekorationerna för på på lördag morgon fanns ingen tid för det.